Reflektioner, som del av mitt kursmål i #digiskol, det digitala skollyftet

Tänk vad mycket tid man lägger på att tänka, på sitt jobb, före, under och efter…hela tiden, det går bara runt runt. Sen händer det – du blir sjuk och helt plötsligt blir tiden jättekonstig. Den både finns och inte finns. Allt det jag skulle hinna göra med eleverna, alla mål vi skulle komma närmare, allt kul vi skulle göra…försvinner och kvar blir jag med mina tankar…hemma. Lärarstudenter och kollegor tar över rodret och gör det alldeles utmärkt. I fredags kom det både bilder och text på sms, för att visa mig vad de gjorde…utan mig. De hade jättekul och gjorde massa bra saker …utan mig! Hurra! Med detta vill jag inte alls säga att jag tror att jag är oumbärlig, inte på något sätt! Men, att släppa kontrollen, styrspakarna kalla det vad du vill, är viktigt att göra ibland. Av olika grunder.

Tiden jag fick istället kan ägnas åt reflektion, planering framåt, läsa ikapp artiklar man favoritmarkerat på twitter, facebook och andra ställen.

Det är ju ett av mina #digiskol-mål, att reflektera och skriva ner mina tankar om lärande. Mitt andra mål var ju att börja flippa mer….och det känns mer och mer som om jag sätter det som ett tredje mål i så fall. Hänger med några kompisar på deras mål: formativ bedömning, som jag tycker är oerhört spännande. I den etta jag har nu så har vi jobbat en hel del med den formativa bedömningen tillsammans med 2 blivande lärarkollegor. De två tjejerna går lärarutbildningen nu efter att ha gått förskollärarutbildningen och de har inte talat så mycket om bedömning för lärande och formativ bedömning. Galet!

Vid varje planering söker vi i syftestexten för varje aktuellt område, skriver varför vi ska jobba med det aktuella området och vad som ska bedömas.

Varje fokuslektion startas med en förklaring till varför, vad och hur vi ska göra samt vad vi tittar extra på. Min erfarenhet är att, genom att berätta, återkoppla och utvärdera arbetspassen, fler elever fokuserar mer på sin uppgift och gör den på bästa sätt utifrån sina förmågor just där och då. Fler elever stannar kvar längre vid sin uppgift, där jag upplever att barn i mina tidigare klasser gjort sitt bästa för att visa fröken, och få beröm. Att pliktbarnen alltid gjorde det lilla extra och lustbarnen, bara det som var intressant för dem…och sedan ville börja göra något helt annat – som föll dem in.

Viktigt är att inte göra detta till något tungt och tråkigt, utan att väva in leken och det lustfyllda i det hela. Viktigt att även de ”duktiga” barnen som alltid presterar, kan känna sig är nöjda när du gjort vad som krävts, och att även de kan få lov att mysrita eller läsa om de gjort färdigt sin uppgift enligt agendan…

Jag filosoferar vidare i ett annat inlägg…