Jullov, ledighet, mysa med nära och kära, ta igen tid som
tagits från egna barnen, då de alltid tycker att jag är för mycket på jobbet,
för mycket vid datorn, för mycket på twitter, helt enkelt ge mer av min
oavkortade närvaro…jojo, så blev det ju nog inte helt…däckade på julaftonskväll
och sitter nu 3 veckor senare utan att vara på topp. Det kallas
lunginflammation, och är inte att leka med! Herregud, jag som alltid hittar en
till växel, pushar mig lite längre fick nu snällt ge upp och vika ner mig….
På loven funderar jag mycket på vad som varit och hur jag
vill förändra, förbättra, göra mer av eller mindre av och har alltid som mål
att detta ska skrivas ner, organiserat och fint…men när väl ledighetslunken
infunnit sig så blir det allt svårare och jag brukar allt som oftast känna att
jag varit otillräcklig. Det är lätt att vara hård mot sig själv…därför att de
tankar som tänkts, idéer som kommit, funderingarna som jag prövat i mitt huvud
kallas reflektion, och det är aldrig förgäves.
Min dotter sa en gång efter ett sommarlov, att ”det ska bli
skönt att träffa alla kompisar igen, alla har liksom hunnit bli mer sig själv
igen när de har fått vara i lugn och ro med familjen”. Va!? Vilken insikt hos
en då 11-åring. Ja, det är ju faktiskt så för de flesta av oss, att när vi
grundar, får ro och tid till reflektion så blir vi mer oss själva igen, i detta
fall tänker jag på visionen om vårt arbete. När stressen är som störst just
innan terminsslut och man känner sig tyngd över alla måsten, borden och ”skullen”
så är det svårt att lyfta näsan över vattenytan och tänka långa tankar. Man
släcker bränder, man gör, man reagerar istället för agerar, springer på alla
bollar därför att det finns en sådan tydlig deadline…i form av ett terminsslut.
MEN, så är det ju inte med allt, visst är det tråkigt och meningslöst
att skriva julberättelser i januari…men låt oss då komma ihåg att det inte
finns som kunskapskrav att skriva julberättelser…eller pynta klassrummet med
x-antal kreationer…faktiskt! Lärande pågår hela tiden, varje dag, var vi än
befinner oss och vi kan vila i att det är Lgr 11 som styr vårt faktiska arbete
och således kan en del av våra traditionella uppgifter stryka på foten vid stress
och press, både hos oss vuxna men framförallt hos barnen som vi hör, känner sig alltmer pressade och otillräckliga
genom skrämmande och återkommande inslag på nyheterna.
De senaste dagarna har jag varit hemma, själv och så smått
börjat jobba praktiskt igen, dvs gjort bla längre planeringar grundade i
kursplanerna samt kunskapskarven, gjort planer för intensivmatematiken som jag
startar med några elever, lagt upp ett arbete i matematik utifrån den scanning
jag gjorde veckan innan lovet, sett flera spännande föreläsningar på nätet,
läst otaliga forskningsartiklar, bloggar samt läst boken: Interaktiva medier och
lärandemiljöer av Elza Dunkels & Simon Lindgren (red) och blivit grymt
inspirerade att utveckla MIK-användande än mer på våra skolor. (MIK =Media
Internet Kommunikation)
Jag tror att vi behöver reflektera mer, själv och tillsammans
med andra för att återigen grunda i vad vi gör, vad vi är övertygade om är
viktigast. För mig är det att VARJE unge ska känna sig sedd, bekräftad, trygg,
nyfiken på nya lärdomar, ha tillit till sitt eget lärande, få spira som en
vårblomma som sticker upp ur vintertäcket och framförallt ha bibehållet
självförtroende när det en dag kliver ut från ”skolan” för att själv kunna
flyga vidare mot än fler lärande miljöer och tillfällen.
Jag vill inte ha en skola för alla – jag vill ha en skola för
VAR OCH EN!
Närmast kommer jag att få möjligheten att reflektera och
grunda i visionen om vår framtid, de barn vi utbildar idag och imorgon. Detta
genom #skolvårens event i Umeå, #afkUmeå den 30-31/1-15
Blir du sugen på att vara med?
Gå in på:
och anmäl dig!
Lev och må!
//Ninna
Imorgon jobbar jag min första dag efter julledigheten – och gissa
om jag längtar=)!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar