Susanne Jönsson kommer till #afkUmeå

Susanne Jönsson kommer till #afkUmeå

Susanne Jönsson är mamma, fröken, ständigt nyfiken, livslångt lärande, mattepassionerad, kattperson
och en mycket aktiv delare i det utvidgade kollegiet.

Vi är stolta över att kunna erbjuda våra deltagare på #afkUmeå den 30-31 januari en workshop med Susanne på temat ”Det digitala rummet för yngre elevers lärande och modet att släppa den analoga boken och pennan”.

Kom och dela din kunskap med andra du med, genom samtal och skapande! Anmäl dig till#afkUmeå genom att fylla i formuläret här: Anmälan #afkUmeå

Det professionella lärandets inneboende kraft av Helen Timperley - väl värt att se och lyssna till!

Teach Meet Almedalen och min lilla medverkan,,,,

16 minuter in...håller jag min absolut första Teachmeet och detta i Almedalen i juli detta år.

Här berättar jag om mitt arbete kring QR-koder och klurig matematik, där jag gjort filmer om en hemsk häxa som heter Hexagon.

Välkomna in!

Prinskorvar, häxor, chiffer och qr-koder…allt är matematik!

Visst är det ljuvligt med inspiration!? Kors och tvärs får jag inspiration av härliga pedagoger på twitter, facebook etc…och det gör att jag orkar lite till…och ändå lite till…fast detta inlägg kommer inte bara vara en lovsång till det utvidgade kollegiet utan kanske inspiration till någon av er som läser detta inlägg.

Under veckan som gått har min etta haft elevens val i ämnet matematik. Valen eleverna kunde välja mellan var:

Utematte – Räkna med barr!

Väg, mät och smaka på matematiken – bla bakning

Klurigt och lurigt med matte (min grupp)

Så här såg det ut idag:

In rusar jag i klassrummet och barnen undrar vad som står på! Jag berättar att jag ännu en gång fått något konstigt brev på posten…barnen är vana vid att det kommer märkliga ting till mig, för någon månad sedan hade isfåglarna lämnat två ägg bredvid mitt garage som jag tog med till skolan för att låta barnen undersöka.

På det första kuvertet stod det ”först” och på det andra kuvertet stod det ”sedan”…jag öppnade det första kuvertet. Där hittade jag fyra bilder på prinsar…och några qr-koder…åh…ska vi se vad det är för konstigt, frågade jag….JAAAAA! skrek barnen rakt ut….(har man gett sig in i leken får man leken tåla=))

Den första qr-koden hette: Matteäventyret: Uppdraget….vi scannade och VIPS! så startade en film….men en väldigt otäck häxa som skrockade och skränade om att hon hade tagit  tillfånga 4 prinsar och förvandlat dem till prinskorvar!!! Moahahaha…hon skulle äta upp dem om inte barnen skulle klara ut några klurigheter och uppdrag för att bryta förtrollningen….(Gissa om barnen ville!!!)

När jag tittade ner igen i kuvertet låg det fyra bilder….på fyra prinsar: Prins Addition, Prins Subtraktion, Prins Multiplikation och Prins Division. Nu förstod vi att det var dessa prinsar som vi skulle rädda.

Vi såg 4 qr-koder till, alla märkta med var sitt räknesätt…nu började vi förstå att våra uppdrag fanns bakom dessa koder.

I par fick barnen en ipad var och de for iväg med härlig energi och humöret på topp! Nu skulle prinsarna minsann räddas!

När eleverna klarat Additionsuppdraget fick de bilden på Prins Addition – nu hade de räddat honom…dags att rädda de övriga prinsarna…

Då barnen lyckats samla alla 4 bilder på prinsarna förstod vi att det var dags att öppna det andra kuvertet…

I det låg det några konstiga figurer…inte var det siffror inte heller bokstäver…vi hade faktiskt aldrig sett något liknande. Tur var att det fanns ett stort papper som vi kunde ta hjälp av när vi skulle klura ut vad det var….En flicka hoppar jämfota och ropar…DET MÅSTE JU VARA NÅGON SLAGS KOD!!! Jaaaa, så måste det vara svarade ett annat barn. Och visst var det en kod – som kallas brädgårschiffer….nu skulle paren kasta sig ut i chiffrets magik…alla fick olika koder…däribland:

Hokus pokus

Expecto Patronum

Till slut, när barnen klurat ut sina koder/chiffer så föll det ut ytterligare en chifferkod som vi fick lösa tillsammans:

Förtrollningen är bruten!

Vilken lycka! Vi hade klarat uppdraget! Hurra!!!! Prins Addition, Prins Subtraktion, Prins Multiplikation och Prins Division är inte längre några prinskorvar som riskerar att ätas upp av den elaka häxan Hexagon och hennes elaka vänner!

(Bilder på dessa prinsar kan jag inte visa …men kan berätta att Prins Addition = Prins Daniel, Subtraktion = Kronprins Haakon av NO, Multiplikation = Kronprins Federik av DK, och Division = Prins Carl Philip=)

Jag har sällan sett sådan lycka, barnen kunde knappt gå ut på rast utan ville fortsätta lösa uppdrag och i matkön på lunch stod en flicka som inte har det största tålamodet vad gäller andra matteuppgifter och hoppade….upp och ner…jag hyssjade henne på skarpen…och då fick jag svaret: ”Jag kan inte stå still – det är så himla spännande med uppdragen!” …och där fick den hyssjande fröken skämmas och istället krama om denna docka som upptäckt glädjen i att lösa matematikens gåtor!

Men risk för att blir fullkomligt utskrattad…kommer här alla uppdragen…om ni har lust att kolla in det och kanske inspireras att göra något liknande, i dessa de sista av lärårets knasiga veckor!

 Läs hela inlägget med länkar och filmklipp här

Reflektioner #digitala skollyftet och ansökan om en badge!

I min presentation till digitala skollyftet formulerade jag att jag skulle börja reflektera mer samt att börja flippa alltmer. Jag flippade mer i min förra klass som var treor, än vad jag känt att jag kunnat göra detta år, med nya ettor. Tänker att jag gjort mycket av det ena och lite av det andra. Ska försöka samla ihop mig…och berätta hur det blev.

Då utvecklingen tillsammans med er, det utvidgade kollegiet, sker konstant och i en explosionsartad takt har jag svårt att divergera vad som var före, under och efter sådär exakt, men summa summarum har detta hänt:

Jag har börjat blogga mina reflektioner alltmer, både på min tidigare blogg:  itinspiratoren.blogspot.se 

och på klassbloggen: ugglornasnaste.moobis.se och på twitter, alias @ninkri. 

Att få så mycket positiv feedback från läsarna gjorde mig både lite skrämd och sugen på att göra mer. Att reflektera över lärandet tog mig fram till punkten där läxdebatten blev stark, då jag i min nuvarande klass, ser tydligt vilka som har en läxtradition hemma och vilka som ännu inte har det. På vår skola erbjuder vi ”studiehjälp” från år 2-5. Detta är mycket uppskattat av både barnen och föräldrarna. Men vi i ettan då? Den viktiga läsläxan då….Här fanns det ett glapp. Från barnens egna tragglande avkodning till att förstå innehållet av texter – här visar sig även våra alltmer sjunkande resultat i PISA-mätningar etc. Jag bestämde mig för att bjuda in klassen till en spännande läskväll, där barnen och deras syskon fick gå på spännande uppdrag med fritidspersonalen och föräldrarna fick vara med mig på en lektion i läsning för läsförståelse. Jag hade tidigare hakat på ”Läsfixarna” eftersom att jag börjat jobba med reciprok undervisning året innan i min dåvarande trea, och kände att tillsammans med Läsfixarna, En läsande klass och ABC-klubben på bl a facebook, kunde implementera detta arbete och ta hjälp av de viktiga föräldrarna. Sagt och gjort, nu stundade kvällen. Läs mer om denna kväll här: http://itinspiratoren.blogspot.se/2014/01/ett-annorlunda-foraldramotemed.html

I somras träffade jag en fantastisk kompis, Lottis Isaksson, vi hade bara funderat tillsammans via fb och twitter tidigare, och nu skulle vi äntligen få träffas, i Varberg på @Skolvårens första konvent, #afkVarberg. Så fort vi träffade varandra sa det ”klick” och på den vägen är det. Vi spånade om hur det skulle bli om vi fick jobba ihop…lite svårt med tanke på att jag bor och undervisar i Umeå, och Lottis på svenska skolan i Riyadh – Saudiarabien!!! Detta skulle inte bli något bekymmer – vi beslöt oss för att börja planera upp samarbete i NO där vi skulle låta våra elever träffas och samtala med varandra via Skype. Under sommarlovet planerade vi så vårt arbete som skulle handla om djur i vår närmiljö. Vi i Umeå, skulle undersöka våra myror, då vi faktiskt bara hade börjat ettan. Lottis elever (8st, motsvarande mina 26st) går i tvåan och hade självklart kommit längre både i sin skriv- och läsutveckling, men det var inget hinder – vi kan lära oss av varann ändå!

Vi utgick från samma planering, vi om myror och Lottis klass kring bin. Vi lade upp våra arbeten på våra klassbloggar som vi besökte. Då jag gick Skolverkets NO + teknikutbildning för år 1-3 hade jag fastnat på ett häftigt sätt att studera olika kryp som en ”vetenskaps-kvinna, eller - man”. Vi gjorde på samma sätt. Se inlägget från vår blogg: http://ugglornasnaste.moobis.se/2013/08/29/djur-livscykler-och-naringskedjor-4/

Oj, vilken iver och vilken fantastisk lärmiljö detta blev! Vidare tog mina barn reda på hur olika djur anpassade sig till vintern här hemma i Sverige och visade våra kompisar, som bor i den stora, varma öknen, genom en teater. Detta spred ringar på vattnet och i deras faktatexter kom sedan rubriken ”anpassningar till öknen” in och vi fick reda på massor av smarta anpassningar som ökendjuren hade ordnat åt sig för att klara av både hetta och sandstormar m m.

Vi ville mer….samarbetet utvecklades vidare genom att Lottis elever började jobba med faktatexter, se hennes inlägg på bloggen: http://kamelernasoas.moobis.se/2014/01/28/djuren-i-saudiarabiens-oken/

Genom att få läsa deras faktatexter med bifogad checklista, fick vi möjligheten att lära oss hur en faktatext om ett djur är uppbyggd. Vi undersökte vad texterna innehöll och tränade oss även i att ge kamratrespons m h a 2 stars and 1 wish som vi sände tillbaka till barnen i Riyadh. Efter att de fått vår resons ändrade de i sina texter och skickade oss resultatet – nu i form av filmer gjorda i appen Puppet Pals. Våra ettor blev sugna på att nu skriva egna faktatexter utifrån det djur vi jobbat mest omkring- nämligen myran. Härligt att både se, läsa och höra ettor prata om rubriker såsom näringskedja, livscykel och föda=) Våra elevers texter ska nu läggas in på Wikimini, som är ett helt nytt ställe för mig som pedagog att ta del av och vara med i utvecklandet av. Vilken fantastisk möjlighet! Riktigt kul var det också att få möjlighet att träffa Sara Mörtsell under #afkHuddinge och ta del av hennes genomgång av Wikimini! Sharing is caring! Trots avståndet geografiskt mellan Sveriges mer sydliga delar (och utanför landets gränser också, förståss), möjliggör sociala medier ett nätverkande lika nära som om vi satt i samma rum! Fantastiskt!

Ytterligare ett samarbete och en ny lärdomär den tour builder som Marika Ek startat igång, och som vår klass fick möjlighet att var med i. I denna tour builder får man följa en koala som har ett budskap om konflikthantering/lösning på barnens nivå. Det ingår i ett värdegrundsarbete som Marika startat och har beskrivit i sin Badge-ansökan. What goes around comes around=). Se bloggen för denna dokumentation: http://ugglornasnaste.moobis.se/2014/02/16/cool-koalan-halsas-valkommen-till-oss/ och senare.

Under resans gång från starten av digiskol, v 44 har jag även hoppat på många andra tåg, inom formativ bedömning och språkstimulerande arbetssätt har jag kommit i kontakt med flera härliga pedagoger som velat samla tillsammans och dela varandras tips och idéer. Jag har bla startat upp en digital samlingsplats på Pinterest.com, samt skapat egna träd i Pearltrees. Båda dessa samlingsplatser på nätet finner jag nödvändiga att sätta igång med när man väl börjat dela och få tips via sociala medier, för frågan som ofta ställts på olika forum är: ”Hur sparar man alla goda tips så att man finner dem åter, senare?”. Detta är i alla fall två sätt som hjälpt mig en bra bit på vägen. Tillsammans delar vi varandras träd och fyller på med olika matnyttiga sidor, tips och idéer.

Då jag är skolans itinspiratör, ser jag att många av de lärdomar jag fått under den här Mooc-utbildningen, kommer att sprida ringar på vattnet till mina kollegor. Samarbete mellan skolorna, klasserna och andra delar av vårt långa land ska startas, de tidsenliga verktygen gör det möjligt, bloggar skrivs och läses, tips och idéer utbytes mellan pedagoger och elever och bör utvecklas. Att få möjlighet att visa sitt lärande för riktiga mottagare gör att skolan blir "viktig på riktigt" och många är de projekt jag har börjat planera för mina kollegors räkning=) där det ska bli fantastiskt att få coacha dem framåt och ges möjlighet att allt mer få känna av den fantastiska delakulturen som finns här. "Sharing is caring"!

Att jag hade som mål att flippa mer – har jag inte gjort ett dyft med…det har faktiskt inte funnits tid till det, men med den här utvecklingshastigheten bör det väl finnas en hel del flippade filmer efter sportlovet och det flippade synsättet – det finns hela tiden med!!

Fortsättningsvis har jag och i nuläget 8 andra eldsjälar startat en blogg tillsammans, den föddes i fredagskväll och kommer att handla om olika teman varje vecka. Vi som skriver har en dag var och redan nu finns 2 inlägg ute, om vår skoldag…ser olika ut för oss alla men det är väl det som är så fantastiskt, det finns inte ett sätt att vara lärare på, när det handlar om lärande! Här finner ni vår blogg: http://lararavtryck.moobis.se/

Som nybliven förstelärare ser jag massor av utvecklingsmöjligheter och uppdrag att sjösätta, nu krävs reflektion och tanketid att skala av och hitta kärnan av vad det är jag vill ska utvecklas i de skolor jag arbetar. Det här ska bli bra – lika bra som den här kursen har varit! Tack för möjligheten!

//Ninna Kristiansen, Umeå

Ett annorlunda föräldramöte....med spågummor, detektiver, frågeapor ochcowboys

En magisk kväll med läsande mammor och pappor

Det var inte för inte som jag var lite nervös inför denna kväll – tror aldrig jag har involverat så många kända och okända i mina galenskaper tidigare – men det är alltså det som händer när man hänger på sociala medier. Man dras med, och peppar andra – peppas själv och idéerna bara sprutar!

Den första januari blev jag förstelärare i ämnet svenska i årskurserna 1-9 – wow! Vilket uppdrag….huvva, vilket ansvar..ja tankarna har pendlat men då mitt huvud allt som oftast är sprängfyllt av roligheter såsom skola, skolutveckling, bedömning för lärande etc, så hade jag redan bestämt mig för att fokusera på läsförståelse. Tyngda över mediernas fullständiga ångvält där de tryckte ner PISA-rapporten på våra redan överbelastade axlar, var det något som kändes up-to-date att fokusera på, som ett av mina områden som förstelärare.

Min skola har, under ett par år, implementerat och arbetat med RT-reciprocal teaching som metod där vi sett fantastiska framsteg hos våra elever. Då jag följer Marie Trapps fantastiska arbete med Läsfixarna, är med i ABC-klubben och En läsande klass på facebook och interagerar dagligen med många aktiva pedagoger på twitter slog det mig att vi måste börja tidigt när vi har chansen! Sagt och gjort – nu skulle mina elevers föräldrar få undervisning i högläsning! De skulle få uppleva högläsning och träna sig i att arbeta med de olika lässtrategierna.

Lite snabbt surr med kollegorna i arbetslaget som sa ”Gör – kör!” och så knöt vi ihop en familjekväll med läsning som fokus.

Så här blev det:

Fritids hade gjort iordning en superhärlig skattjakt, där eleverna och deras syskon fick ledtrådar i form av sekvensbilder, tex en inzoomad bild på en liten tavla (del av), ett bordsben, en bit av en gardin…osv. Dessa ställen som man såg på bilderna skulle barnen leta upp, och då fick de bokstäver som de sedan skulle laborera med och bilda ord…Inser att jag måste riktigt kolla upp denna tokfina skattjakt och samla i min skattkista av gnistrande idéer…

Okej, över till mig och mitt klassrum…

Med tända kandelabrar och spamusik kom föräldrarna in och satte sig. Jag började läsa direkt….på finska (och nej..jag kan inte finska=) och jag kan verkligen inte tro att det lät riktigt, men föräldrarna var väluppfostrade och sa ingenting. Tillslut började jag skatta och fråga om de tyckte sagan var bra….då log de och jag sa att det var tänkt att jag på detta sätt skulle visa skillnaden mellan avkodning och läsförståelse var. Jag kunde ju faktiskt läsa finska…men själv förstod jag inte ett enda ord av vad jag läste!

Vidare berättade jag om hur vi mycket medvetet jobbar med att bygga språket då klassen består av 50% elever med svenska som sitt andra språk.

Jag modellade hur jag läste högt ur boken Sandvargen och fick föräldrarna att både se sura ut, förnärmade och tokiga ut, de fick låta som när en sten plumsar i vattnet, dela med sig ord som kan användas om man vill skriva hur det låter…plupp, plums, splasch osv. De fick uppleva med ordens kraft hur en ”sprickfärdig ballong” luktade…. Det var många lekglada ansikten som sprack upp i barnslig lust! Underbart!

Jag delade ut Anne-Marie Körlings brev till vårdnadshavare, och återberättade delar av innehållet om skolspråket och vikten av att jobba in begrepp och förståelse av desamma.

Jag plockade fram kursplanen för svenska och läste syftestexten och det centrala innehållet för att läsa, skriva, tala…

Vidare berättade jag hur vi använde oss av de 4 läsfixarna: Spågumman Julia, Fröken Detektiv, Frågeapan och Cowboy Jim och modellade hur vi jobbat med dessa kring Sagan om Rödluvan och vargen. Föräldrarna fick nu se hur mycket bredare vi undervisar barnen i läsförståelse nu jämfört med när de gick i skolan, där det räckte att kunna återberätta händelsen i sekvenserna först – sedan – till sist.

Sedan var det dags för föräldrarna att dela med sig av sina läsupplevelser. Vi gick en runda där alla fick säga sitt namn, vem de var förälder till och vilken barnbok de hade starkast minne utav. Så läckert, vi blev både rörda, påminda, glada, ledsna och inspirerade av varandra…och hjälp vilka fantastiska böcker det finns! Jag kunde ti o m höra Astrid Lindgrens röst när hon läste Visst kan Lotta nästan allting! Underbart att höra av våra föräldrar från Somalia som berättade om kraften av det muntliga berättandet som de var uppväxta med i avsaknaden av böcker. Glädjen i samtliga föräldrars ögon gick inte att ta miste på.

Runt hela klassrummet hade jag ställt upp mängder av böcker. Nu fick föräldrarna i uppdrag att gå runt och spana efter en framsida som de blev intresserade av, denna bok fick de sedan ta och i grupper satt de och övade sig i att läsa bocken, jobba med de olika läsfixarna och förbereda sig ordentligt till att det nu var dags att gå över till fritids där barnen nu var klara med sina lekar, och läsa i månens sken. Oj vad barnen var förväntansfulla…det gick riktigt att ta på känslan och glädjen att få se alla fantastiska föräldrar sätta sig med dina ögonstenar och läsa godnattsaga – denna gång lite djupare, lite mer uppmärksamt och väldigt högtidligt! Jag, ja jag gick runt med rysningar och rörda ögon….Wow, vilken fantastisk kväll – en av de bästa i mitt 18 år långa lärarliv!

Häng med skolvåren du också!

Förmågan att hantera information...källors trovärdighet

Förmågan att hantera information

Åsa Anevik har lagt upp ett kanoninlägg på sin blogg idag, där hon berättar hur hon jobbat på fritids med källkritik kring bilder etc.

Klippet som de har utgått ifrån är klockrent, se själva:

Julkalendern lucka 2

Lucka 2

Personalens julkalender, synligt lärande!

Lucka 1

Vi är en grupp lärare som  arbetar med formativ bedömning inom det digitala skollyftet och såg att en väninna hade lagt upp en kalender  kring synligt lärande från år 2011. Den är fortfarande högaktuell. Den är gjord av Christel Jansson som arbetar i Höörs kommun och i samband med deras implementering av nya Lgr11 gjorde de en skolutvecklingsblogg. Eftersom skolutveckling är en ständigt pågående fenomen så är kalendern och även deras blogg ständigt aktuell.

Då vi valt att detta lärår fokusera på att synliggöra allt lärande, så tyckte jag att den passade in rätt bra! 

Ikväll kommer även lucka 2, visst är det spännande;)!

Reflektioner, som del av mitt kursmål i #digiskol, det digitala skollyftet

Tänk vad mycket tid man lägger på att tänka, på sitt jobb, före, under och efter…hela tiden, det går bara runt runt. Sen händer det – du blir sjuk och helt plötsligt blir tiden jättekonstig. Den både finns och inte finns. Allt det jag skulle hinna göra med eleverna, alla mål vi skulle komma närmare, allt kul vi skulle göra…försvinner och kvar blir jag med mina tankar…hemma. Lärarstudenter och kollegor tar över rodret och gör det alldeles utmärkt. I fredags kom det både bilder och text på sms, för att visa mig vad de gjorde…utan mig. De hade jättekul och gjorde massa bra saker …utan mig! Hurra! Med detta vill jag inte alls säga att jag tror att jag är oumbärlig, inte på något sätt! Men, att släppa kontrollen, styrspakarna kalla det vad du vill, är viktigt att göra ibland. Av olika grunder.

Tiden jag fick istället kan ägnas åt reflektion, planering framåt, läsa ikapp artiklar man favoritmarkerat på twitter, facebook och andra ställen.

Det är ju ett av mina #digiskol-mål, att reflektera och skriva ner mina tankar om lärande. Mitt andra mål var ju att börja flippa mer….och det känns mer och mer som om jag sätter det som ett tredje mål i så fall. Hänger med några kompisar på deras mål: formativ bedömning, som jag tycker är oerhört spännande. I den etta jag har nu så har vi jobbat en hel del med den formativa bedömningen tillsammans med 2 blivande lärarkollegor. De två tjejerna går lärarutbildningen nu efter att ha gått förskollärarutbildningen och de har inte talat så mycket om bedömning för lärande och formativ bedömning. Galet!

Vid varje planering söker vi i syftestexten för varje aktuellt område, skriver varför vi ska jobba med det aktuella området och vad som ska bedömas.

Varje fokuslektion startas med en förklaring till varför, vad och hur vi ska göra samt vad vi tittar extra på. Min erfarenhet är att, genom att berätta, återkoppla och utvärdera arbetspassen, fler elever fokuserar mer på sin uppgift och gör den på bästa sätt utifrån sina förmågor just där och då. Fler elever stannar kvar längre vid sin uppgift, där jag upplever att barn i mina tidigare klasser gjort sitt bästa för att visa fröken, och få beröm. Att pliktbarnen alltid gjorde det lilla extra och lustbarnen, bara det som var intressant för dem…och sedan ville börja göra något helt annat – som föll dem in.

Viktigt är att inte göra detta till något tungt och tråkigt, utan att väva in leken och det lustfyllda i det hela. Viktigt att även de ”duktiga” barnen som alltid presterar, kan känna sig är nöjda när du gjort vad som krävts, och att även de kan få lov att mysrita eller läsa om de gjort färdigt sin uppgift enligt agendan…

Jag filosoferar vidare i ett annat inlägg…

Min presentation i digitala skollyftet

Halloj alla it diggare, skolutvecklarsugna, kunskapstörstande, och alla andra=)!

I ungefär ett halvår har jag varit anmäld till det digitala skollyftet som 4 av landets mest drivna skolmänniskor har dragit igång. Bakom detta fantastiska initiativ står:
Anna Kaya – @Anna_Kaya
Gunnel Thydell – @GunnelThydell
Sara Mörtsell – @SaraMrtsell
Per Falk – @perfal
Jag delar dessa människors driv och känsla av välbefinnande att utvecklas och att utveckla skolan och minska de klyftor av IKT-kompetens som finns i svenska skolor och som påvisar en reell olikvärdighet och medför stora skillnader i elevernas kunskapsbank. Det ska inte vara ett lotteri om vilken skola/ vilka pedagoger eller vilken tillgång till olika digitala hjälpmedel ett barn ska få, men tyvärr så ser det ut så i dagens skola.

Då jag även är aktiv skolvårare,  (skolvåren.se samt @skolvåren) som har myntat begreppet att vi är en ansvarsrörelse, ser jag att alla vi som går med i digitala skollyftet verkligen aktivt tar vårt ansvar att förverkliga läroplanens många ord om ikt som verktyg för att nå alla de mål som varje elev ska uppnå. Vi måste inse att för att alla barn ska lyckas i skolan måste vi som finns inom skolans väggar hela tiden förkovra oss i nya metoder för att nå varje barn.

Jag brukar, när jag föreläser, prata om att om jag blir sjuk så vill jag bli diagnostiserad och behandlad utifrån senaste forskningsrönen....så vill även eleverna bli behandlade...vi måste vara aktiva och ta del av den forskning som görs kring skola och lärande.

Jag har 2 barn, en pojke och en flicka. Sonen föddes med ett allvarligt hjärtfel och är opererad 3 gånger. Pga sitt handikapp har han en del lättheter och flera svårigheter som skolan måste anpassa sig kring...och inte den andra vägen - att han måste anpassa sig för att passa in i skolan. Detta är min livsnerv...detta behöver hela Sveriges pedagogkår bli utbildade i, hur kan jag anpassa så att skolan är till för NN och NN? Jag anser att kunskapen om digitala verktyg är ett av fundamenten för hur vi kan anpassa skolan FÖR VARENDA UNGE!

Mina mål med denna kurs är flera...jag har nog inte kommit på de bästa ännu...men under tiden jag funderar så kommer dessa:

1. att börja använda min blogg, som jag har för att samla bra it-tips för mig och mina kollegor, för att reflektera vad jag gör med undervisningen på dagarna...kanske både där jag använder ikt och när jag inte använder ikt...men det får bli min reflektionsplats...

2. Börja flippa allt mer!

Vi synes och höres!

digitalaskollyftet.se

Hej

Jag är med i det digitala skollyftet, gå med du också!

http://www.digitalaskollyftet.se/