Tro på att inne i dig finns det en magisk värld, våga gå in....vi hjälper dig! #blogg100 7/100

Att tro på var och ens förmåga! Klart att vi gör! Eller? Jag sticker ut hakan lite och säger - tror gör man i kyrkan, i moskéen, i synagogan eller på andra platser….Att VETA att var och en har en förmåga - eller faktiskt många, det är skillnaden för dig och mig - vi som undervisar! Men det är inte förren VAR OCH EN känner att du tror på dem och vet om att de besitter stora förmågor, som du gör skillnad på riktigt! “Så enkelt och så svårt…”, precis som en av replikerna min son hade på senaste teatern, Mot hjärtats mitt. Samma son som varenda dag har kämpat, stridit och pressat sig själv att passa in i skolan, en skola som man säger är till för alla!

Många långa och svåra timmar har vi suttit och tragglat, kämpat och puffat, skällt och gapat, mutat och hotat...det är svårt att vara mamma och pedagog på samma gång...Visst lärde han sig mer än om vi inte hade gjort något alls, men till vilket pris?!

Det var i samma veva som vi såg Narniafilmerna som idén dök upp för mitt inre. Magi, fantasi det är inte bara i sagans, böckernas och filmernas värld det sker...nä för de sker överallt, närsomhelst och just precis i det ögonblick som ett barn, eller för den delen en vuxen, som inser att “jag kunde!” Det riktigt sprakar och strålar just då inom barnet och sitter du tillräckligt nära...så pirrar det till inne i hjärtat och en varm känsla sprider sig genom kroppen och ut genom tårkanalerna kommer det lyckotårar! Det är den sortens magi vi måste jobba för att få varje dag! En vän till mig har sagt något sånt här:

Om du inte är beredd att förändra världen idag - vad gör du då här?!

Bild från morguefile.com

Jag började prata med sonen om det magiska skåpet som är centralt i Narnia. Att om man vågar öppna dörrarna och stiga in i magin så kan allting hända! Jag försökte förklara för honom att din hjärna är som ett Narnia-skåp. Det finns många olika rum, skrymslen och vrår som vart och ett innehåller en skatt - din skatt! Därinne är allt redan klart, programmerat genom evolutionens mångtusenåriga period, det är dags att du börjar tro på dig själv att du har förmågan att lära, massor.

Detta uppkom efter en kväll av oerhört mycket bråk, skrik och smällande i dörrar...och inte förrän sonen bröt ihop och grät och sa: “Men fattar du inte, alla andra verkar kunna lära mig, men det är bara jag som har en extrafröken och det går ändå inte…..” Ja, jag gråter när jag skriver detta - ett sår i själen läker inte så lätt, men det ger ett jävla anamma och kraften och modet att vilja förändra!

Men hur ska jag göra då, frågar han mig….Inget, svarade jag! Du ska bara fortsätta vara den fantastiska killen med ett otroligt vackert och starkt hjärta, det kommer inte att brista, det har kirurgerna sett till genom 3 stora hjärtoperationer. Du ska vara precis den du är, det är vi andra som ska hitta rätt sorts nycklar att kunna låsa upp dörrarna i skåpet, kanske t o m öppna dörren på glänt åt dig och följa med dig dit in. Där och då kommer du att märka att du, precis som “alla andra” kan, det tar kanske bara lite mer tid, och på ett annat sätt, men du kommer att lyckas!

Om du, jag och alla andra som vill ta ett ordentligt ansvar för den svenska skolan (och inte använda all tid och kraft på PISA-mätningar, betygsdiskussioner och den oerhört energidränerande keps-debatten) går samman och fokuserar på det som är viktigt. Då vågar vi förändra skolan som institution i grunden och börja om på nytt, en plats där eldsjälarna inte bränner ut sig och där det livslånga lärandet för ett hållbart samhälle är i fokus Först då kommer vi vända på den nedåtgående spiralen för svensk skola! EN SKOLA FÖR VAR OCH EN!

Följ gärna sättet jag engagerar mig på i ansvarsrörelsen och plattformen #skolvåren och dyk upp i vårt flöde på facebook och twitter, kom på våra träffar “afk:er” (away from keyboard) så gör vi det tillsammans!

Blamegame – vi tar och skiter i det!

Ingelas blogg

Blamegame – vi tar och skiter 

i det!

Posted on oktober 16, 2014 by INGELANETZ

Är du förälder? Har du barn i skolåldern? Det kan hända att du känt dig lite tillplattad på sistone;
”Jaha, nu gör jag fel där också…”
Eller bekräftad och sedd;
”Ja precis! Precis så där är det, och så gör inte jag.”
Efter att skolan stått i skottlinjen för precis allt under en (ganska lång) tid så har pendeln nu med full kraft slagit tillbaka.
Rakt i veka livet på dig, förälder. Det är ju helt enkelt inte möjligt för skolan att göra folk av ditt barn om inte du gör det först!

Skärp dig!Det är den korta versionen av de debattartiklar, blogginlägg och upprop i sociala medier som sprids likt oktobertinfluensa och ”lajkas” av tusentals. Du är förresten kanske en av dem som hummat instämmande, tryckt ”gilla” och delat vidare i dina nätverk?
För inte handlar de där välformulerade PK-utskällningarna om dig?!
De handlar ju om de andra. De som inte borde skaffat barn. Som uppenbarligen inte tar sitt föräldraansvar på allvar vare sig det gäller uppfostran, ketchup eller datortid. Som kör runt sina uppväxande barn i vagn med blicken i mobiltelefonen och dricker sig lattestinna istället för att läsa, LÄSA för sina barn. Eller de som köper privat läxhjälp för att de inte har tid att hjälpa sina barn eftersom de bara tänker på sin egen karriääääär. Eller de som inte köper läxhjälp. Damn if you do, damn if you don´t….
För nåns fel måste det väl vara?

Och här står vi i dina barns skola och tänker att vare sig du är bekräftad eller tilltufsad av moralistmaffian som bl aFrida Boisen går i täten för, så har vi ett professionellt uppdrag där du ingår.

Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan.

Läroplanens kapitel 1 är tydligt. Mitt, skolans, ansvar, är att berätta för dig vad vi har att leva upp till. Du som förälder ska ha den här informationen för att förstå vilket ansvar skolan har och utifrån det tillsammans med ditt barn kunna påverka, uttrycka förväntningar och önskemål. Du har rätt till inflytande – men det finns inget lagkrav på att du måste utöva det.

Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet.

Läroplanen är precis lika tydlig med att jag, skolan, ska bjuda in dig till samarbete. Vi ska tillsammans främja ditt barns växande, lärande och människoblivande. Men det är skolan som lyder under Läroplan och Skollag, inte du som förälder, så ansvaret att bjuda in dig är mitt. Det finns inget lagkrav på att du som förälder måste tacka ja till min inbjudan om samarbete. Ändå tänker jag bjuda in dig igen, och igen. För det är mitt jobb.

Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.

Det är också mitt, skolans, jobb, att stötta dig. Men det finns inget lagkrav på att du som förälder behöver ta emot det stöd skolan erbjuder.

Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället.

Också när det gäller skolans kvalitetsutveckling säger Läroplanen att vi ska samspela, du och jag. Jag ska bjuda in till samtal och samverkan, lyssna på dina åsikter och upplevelser av ditt barns lärande i min skola. Men det finns inget lagligt krav på att du ska bidra i det där samspelet.

Och här blir det knepigt. För oavsett vem du är. Oavsett om du ger dina barn makaroner (med ketchup – kära nån!!) till middag eller låter dem spela på datorn bara en kvart på helgfria söndagar eller inte ens kan lova att de får frukost varje dag nästa vecka, så vill, och ska, skolan samarbeta med dig.
Och alldeles oavsett hur du ställer dig till det där samarbetandet, samtalandet eller samverkandet ska vi ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna för lärande. Det är det allra finaste med svensk skollagstiftning. Det spelar ingen roll vem du är – vårt uppdrag är detsamma.
Så vet du vad. Det blamegame som pågår i media skulle vi kunna göra med som drängen Alfred i sagan om Emil i Lönneberga:
Vi skulle kunna ta och skita i det. För det gör varken från eller till.
I den mån du kan, vill och förmår är skolans dörr öppen för dig.
I den mån du inte kan, vill eller förmår är skolans dörr ändå precis lika öppen för ditt barn.
Du är förälder, jag har ett professionellt uppdrag.
Det är en viktig skillnad. Och absolut ingenting blir bättre av att vi kastar skit på varann.

Jullovet som försvann.....men gav plats till reflektion och att landa i mina visioner...

Jullov, ledighet, mysa med nära och kära, ta igen tid som tagits från egna barnen, då de alltid tycker att jag är för mycket på jobbet, för mycket vid datorn, för mycket på twitter, helt enkelt ge mer av min oavkortade närvaro…jojo, så blev det ju nog inte helt…däckade på julaftonskväll och sitter nu 3 veckor senare utan att vara på topp. Det kallas lunginflammation, och är inte att leka med! Herregud, jag som alltid hittar en till växel, pushar mig lite längre fick nu snällt ge upp och vika ner mig….

På loven funderar jag mycket på vad som varit och hur jag vill förändra, förbättra, göra mer av eller mindre av och har alltid som mål att detta ska skrivas ner, organiserat och fint…men när väl ledighetslunken infunnit sig så blir det allt svårare och jag brukar allt som oftast känna att jag varit otillräcklig. Det är lätt att vara hård mot sig själv…därför att de tankar som tänkts, idéer som kommit, funderingarna som jag prövat i mitt huvud kallas reflektion, och det är aldrig förgäves.

Min dotter sa en gång efter ett sommarlov, att ”det ska bli skönt att träffa alla kompisar igen, alla har liksom hunnit bli mer sig själv igen när de har fått vara i lugn och ro med familjen”. Va!? Vilken insikt hos en då 11-åring. Ja, det är ju faktiskt så för de flesta av oss, att när vi grundar, får ro och tid till reflektion så blir vi mer oss själva igen, i detta fall tänker jag på visionen om vårt arbete. När stressen är som störst just innan terminsslut och man känner sig tyngd över alla måsten, borden och ”skullen” så är det svårt att lyfta näsan över vattenytan och tänka långa tankar. Man släcker bränder, man gör, man reagerar istället för agerar, springer på alla bollar därför att det finns en sådan tydlig deadline…i form av ett terminsslut.

MEN, så är det ju inte med allt, visst är det tråkigt och meningslöst att skriva julberättelser i januari…men låt oss då komma ihåg att det inte finns som kunskapskrav att skriva julberättelser…eller pynta klassrummet med x-antal kreationer…faktiskt! Lärande pågår hela tiden, varje dag, var vi än befinner oss och vi kan vila i att det är Lgr 11 som styr vårt faktiska arbete och således kan en del av våra traditionella uppgifter stryka på foten vid stress och press, både hos oss vuxna men framförallt hos barnen som vi hör,  känner sig alltmer pressade och otillräckliga genom skrämmande och återkommande inslag på nyheterna.

De senaste dagarna har jag varit hemma, själv och så smått börjat jobba praktiskt igen, dvs gjort bla längre planeringar grundade i kursplanerna samt kunskapskarven, gjort planer för intensivmatematiken som jag startar med några elever, lagt upp ett arbete i matematik utifrån den scanning jag gjorde veckan innan lovet, sett flera spännande föreläsningar på nätet, läst otaliga forskningsartiklar, bloggar  samt läst boken: Interaktiva medier och lärandemiljöer av Elza Dunkels & Simon Lindgren (red) och blivit grymt inspirerade att utveckla MIK-användande än mer på våra skolor. (MIK =Media Internet Kommunikation)

Jag tror att vi behöver reflektera mer, själv och tillsammans med andra för att återigen grunda i vad vi gör, vad vi är övertygade om är viktigast. För mig är det att VARJE unge ska känna sig sedd, bekräftad, trygg, nyfiken på nya lärdomar, ha tillit till sitt eget lärande, få spira som en vårblomma som sticker upp ur vintertäcket och framförallt ha bibehållet självförtroende när det en dag kliver ut från ”skolan” för att själv kunna flyga vidare mot än fler lärande miljöer och tillfällen.

Jag vill inte ha en skola för alla – jag vill ha en skola för VAR OCH EN!

Närmast kommer jag att få möjligheten att reflektera och grunda i visionen om vår framtid, de barn vi utbildar idag och imorgon. Detta genom #skolvårens event i Umeå, #afkUmeå den 30-31/1-15

Blir du sugen på att vara med?

Gå in på:

https://skolvaren.wordpress.com/2014/12/10/afkumea-framtiden-skapas-av-mod-och-visioner/

och anmäl dig!

Lev och må!

//Ninna

Imorgon jobbar jag min första dag efter julledigheten – och gissa om jag längtar=)!!