torsdag 13 mars 2014

Tankar om nationella prov....

I måndags var det då dags för skolans treor att starta med årets nationella prov. Som vanligt är det både spännande, känsligt och tämligen intressant.
Spännande- för eleven, då det är en ganska ny situation som så uttalat mäter mitt kunnande och spännande för pedagogen att se om fröna som satts under terminerna getts tillräcklig bördig jord för att kunna utvecklas till stadig, vacker planta.
Känsligt – för eleven, som av olika anledningar inte tror på sin egen förmåga, som kämpar med provångest och som inte kan prestera på en utvald tid, här och nu, och känsligt för pedagogerna för nu mäts det huruvida jag lyckats med det som sedan visas i lokala medier – hur skolan, dvs min undervisning lyckats…hur många procent under eller över kommunsnittet och rikssnittet resultaten visar.
Intressant – för eleven, som får lov att visa förmågor som är viktiga för livet och inte bara för en lektion/ ett tema eller efter avslutad kurs och för pedagogen, att utmanas att ännu mer lyfta blicken från ”det jag alltid har undervisat om” till att få råg i ryggen att undervisa med det formativa förhållningssättet som stärker varenda elev och möjliggör känslan av att lyckas.
När skolan som organisation får varje elev att känna sig lyckad, dvs komma in som den fantastiska unge den är som ettåring, till att komma ut som en HEL människa som 16-åring…DÅ kan vi säga att VI HAR LYCKATS!
För att visa min önskan hur dessa elever ska känna att de är lärande för hela livet tar jag hjälp av en av mina förebilder:
Pippi
//Ninna aka @ninkri

tisdag 4 mars 2014

Reflektioner #digitala skollyftet och ansökan om en badge!


I min presentation till digitala skollyftet formulerade jag att jag skulle börja reflektera mer samt att börja flippa alltmer. Jag flippade mer i min förra klass som var treor, än vad jag känt att jag kunnat göra detta år, med nya ettor. Tänker att jag gjort mycket av det ena och lite av det andra. Ska försöka samla ihop mig…och berätta hur det blev.

Då utvecklingen tillsammans med er, det utvidgade kollegiet, sker konstant och i en explosionsartad takt har jag svårt att divergera vad som var före, under och efter sådär exakt, men summa summarum har detta hänt:
Jag har börjat blogga mina reflektioner alltmer, både på min tidigare blogg:  itinspiratoren.blogspot.se 
och på klassbloggen: ugglornasnaste.moobis.se och på twitter, alias @ninkri. 

Att få så mycket positiv feedback från läsarna gjorde mig både lite skrämd och sugen på att göra mer. Att reflektera över lärandet tog mig fram till punkten där läxdebatten blev stark, då jag i min nuvarande klass, ser tydligt vilka som har en läxtradition hemma och vilka som ännu inte har det. På vår skola erbjuder vi ”studiehjälp” från år 2-5. Detta är mycket uppskattat av både barnen och föräldrarna. Men vi i ettan då? Den viktiga läsläxan då….Här fanns det ett glapp. Från barnens egna tragglande avkodning till att förstå innehållet av texter – här visar sig även våra alltmer sjunkande resultat i PISA-mätningar etc. Jag bestämde mig för att bjuda in klassen till en spännande läskväll, där barnen och deras syskon fick gå på spännande uppdrag med fritidspersonalen och föräldrarna fick vara med mig på en lektion i läsning för läsförståelse. Jag hade tidigare hakat på ”Läsfixarna” eftersom att jag börjat jobba med reciprok undervisning året innan i min dåvarande trea, och kände att tillsammans med Läsfixarna, En läsande klass och ABC-klubben på bl a facebook, kunde implementera detta arbete och ta hjälp av de viktiga föräldrarna. Sagt och gjort, nu stundade kvällen. Läs mer om denna kväll här: http://itinspiratoren.blogspot.se/2014/01/ett-annorlunda-foraldramotemed.html

I somras träffade jag en fantastisk kompis, Lottis Isaksson, vi hade bara funderat tillsammans via fb och twitter tidigare, och nu skulle vi äntligen få träffas, i Varberg på @Skolvårens första konvent, #afkVarberg. Så fort vi träffade varandra sa det ”klick” och på den vägen är det. Vi spånade om hur det skulle bli om vi fick jobba ihop…lite svårt med tanke på att jag bor och undervisar i Umeå, och Lottis på svenska skolan i Riyadh – Saudiarabien!!! Detta skulle inte bli något bekymmer – vi beslöt oss för att börja planera upp samarbete i NO där vi skulle låta våra elever träffas och samtala med varandra via Skype. Under sommarlovet planerade vi så vårt arbete som skulle handla om djur i vår närmiljö. Vi i Umeå, skulle undersöka våra myror, då vi faktiskt bara hade börjat ettan. Lottis elever (8st, motsvarande mina 26st) går i tvåan och hade självklart kommit längre både i sin skriv- och läsutveckling, men det var inget hinder – vi kan lära oss av varann ändå!

Vi utgick från samma planering, vi om myror och Lottis klass kring bin. Vi lade upp våra arbeten på våra klassbloggar som vi besökte. Då jag gick Skolverkets NO + teknikutbildning för år 1-3 hade jag fastnat på ett häftigt sätt att studera olika kryp som en ”vetenskaps-kvinna, eller - man”. Vi gjorde på samma sätt. Se inlägget från vår blogg: http://ugglornasnaste.moobis.se/2013/08/29/djur-livscykler-och-naringskedjor-4/

Oj, vilken iver och vilken fantastisk lärmiljö detta blev! Vidare tog mina barn reda på hur olika djur anpassade sig till vintern här hemma i Sverige och visade våra kompisar, som bor i den stora, varma öknen, genom en teater. Detta spred ringar på vattnet och i deras faktatexter kom sedan rubriken ”anpassningar till öknen” in och vi fick reda på massor av smarta anpassningar som ökendjuren hade ordnat åt sig för att klara av både hetta och sandstormar m m.
Vi ville mer….samarbetet utvecklades vidare genom att Lottis elever började jobba med faktatexter, se hennes inlägg på bloggen: http://kamelernasoas.moobis.se/2014/01/28/djuren-i-saudiarabiens-oken/

Genom att få läsa deras faktatexter med bifogad checklista, fick vi möjligheten att lära oss hur en faktatext om ett djur är uppbyggd. Vi undersökte vad texterna innehöll och tränade oss även i att ge kamratrespons m h a 2 stars and 1 wish som vi sände tillbaka till barnen i Riyadh. Efter att de fått vår resons ändrade de i sina texter och skickade oss resultatet – nu i form av filmer gjorda i appen Puppet Pals. Våra ettor blev sugna på att nu skriva egna faktatexter utifrån det djur vi jobbat mest omkring- nämligen myran. Härligt att både se, läsa och höra ettor prata om rubriker såsom näringskedja, livscykel och föda=) Våra elevers texter ska nu läggas in på Wikimini, som är ett helt nytt ställe för mig som pedagog att ta del av och vara med i utvecklandet av. Vilken fantastisk möjlighet! Riktigt kul var det också att få möjlighet att träffa Sara Mörtsell under #afkHuddinge och ta del av hennes genomgång av Wikimini! Sharing is caring! Trots avståndet geografiskt mellan Sveriges mer sydliga delar (och utanför landets gränser också, förståss), möjliggör sociala medier ett nätverkande lika nära som om vi satt i samma rum! Fantastiskt!

Ytterligare ett samarbete och en ny lärdomär den tour builder som Marika Ek startat igång, och som vår klass fick möjlighet att var med i. I denna tour builder får man följa en koala som har ett budskap om konflikthantering/lösning på barnens nivå. Det ingår i ett värdegrundsarbete som Marika startat och har beskrivit i sin Badge-ansökan. What goes around comes around=). Se bloggen för denna dokumentation: http://ugglornasnaste.moobis.se/2014/02/16/cool-koalan-halsas-valkommen-till-oss/ och senare.

Under resans gång från starten av digiskol, v 44 har jag även hoppat på många andra tåg, inom formativ bedömning och språkstimulerande arbetssätt har jag kommit i kontakt med flera härliga pedagoger som velat samla tillsammans och dela varandras tips och idéer. Jag har bla startat upp en digital samlingsplats på Pinterest.com, samt skapat egna träd i Pearltrees. Båda dessa samlingsplatser på nätet finner jag nödvändiga att sätta igång med när man väl börjat dela och få tips via sociala medier, för frågan som ofta ställts på olika forum är: ”Hur sparar man alla goda tips så att man finner dem åter, senare?”. Detta är i alla fall två sätt som hjälpt mig en bra bit på vägen. Tillsammans delar vi varandras träd och fyller på med olika matnyttiga sidor, tips och idéer.

Då jag är skolans itinspiratör, ser jag att många av de lärdomar jag fått under den här Mooc-utbildningen, kommer att sprida ringar på vattnet till mina kollegor. Samarbete mellan skolorna, klasserna och andra delar av vårt långa land ska startas, de tidsenliga verktygen gör det möjligt, bloggar skrivs och läses, tips och idéer utbytes mellan pedagoger och elever och bör utvecklas. Att få möjlighet att visa sitt lärande för riktiga mottagare gör att skolan blir "viktig på riktigt" och många är de projekt jag har börjat planera för mina kollegors räkning=) där det ska bli fantastiskt att få coacha dem framåt och ges möjlighet att allt mer få känna av den fantastiska delakulturen som finns här. "Sharing is caring"!

Att jag hade som mål att flippa mer – har jag inte gjort ett dyft med…det har faktiskt inte funnits tid till det, men med den här utvecklingshastigheten bör det väl finnas en hel del flippade filmer efter sportlovet och det flippade synsättet – det finns hela tiden med!!
Fortsättningsvis har jag och i nuläget 8 andra eldsjälar startat en blogg tillsammans, den föddes i fredagskväll och kommer att handla om olika teman varje vecka. Vi som skriver har en dag var och redan nu finns 2 inlägg ute, om vår skoldag…ser olika ut för oss alla men det är väl det som är så fantastiskt, det finns inte ett sätt att vara lärare på, när det handlar om lärande! Här finner ni vår blogg: http://lararavtryck.moobis.se/

Som nybliven förstelärare ser jag massor av utvecklingsmöjligheter och uppdrag att sjösätta, nu krävs reflektion och tanketid att skala av och hitta kärnan av vad det är jag vill ska utvecklas i de skolor jag arbetar. Det här ska bli bra – lika bra som den här kursen har varit! Tack för möjligheten!

//Ninna Kristiansen, Umeå


söndag 2 mars 2014

Ny blogg att finna inspiration av....

Plötsligt händer det! En tanke dryftas på twitter och där, just då föds ett nytt ställe för kollektivt lärande utan några som helst hinder vad gäller olika arbetstider, lediga dagar osv som kan vara hinder i det egna fysiska kollegiet. Härliga Frida Lindell, twitteralias: @MeFridalindell drar igång tanken om en blogg där vi är flera som är redaktörer, från olika stadium i skolan och olika delar av Sverige där vi delar med oss av vår lärarvardag. Vad ska vi heta då? Ja, vi ville ha något som kunde härledas till att vi i skolan gör avtryck hos eleverna, förhoppningsvis mest goda avtryck=). Då jag själv är lite allergisk mot tanken på att det är i skolan allt lärande sker ville jag att  vi skulle få in lär-ande istället för ett prefix med skol-....det blev tillslut läraravtryck...bloggen heter nu:

läraravtryck.moobis.se

Vi som är redaktörer har skrivit var sin presentation så det är bara att gå in och läsa.
Välkomna in att följa oss!

//Ninna @ninkri

söndag 2 februari 2014

Vi bygger språk tillsammans!



Vi har under ett par månader jobbat aktivt med språkbyggande undervisning i vår etta. I klassen går det 26 elever och 13 av dessa har annat modersmål än svenska. Det är en mycket stor spridning vad gäller hur långt varje barn har kommit i sin språkutveckling och enligt forskning och våra egna hjärtan vill vi bygga språket tillsammans i blandade grupper där vi ger och får ord och begrepp av varandra. Allt i Vygotskijs anda.

Vi har delat in klassen i tre lika stora grupper och jobbar 2-3ggr varje vecka enligt ett rullande schema. Vi kallar arbetet Sol, vind och vatten - något som vi alla behöver=)
Jag håller i en station där vi bygger ordförråd utifrån bilder där vi först berättar vad vi ser på bilden för att sedan berätta något om vad vi tänker kring det vi ser.
Första tillfället stannade vi bara vid själva begreppet "ordförråd" - vad är ett förråd? Finns det olika förråd? Har ni förråd hemma? - Skafferi, sa en elev - det har vi hemma hos oss! Vad är det för skillnad på skåp och garderob, byrå och skänk?
Vidare berättade jag att NN kan ca 6000 ord på somaliska, och NN kan ca 6000 ord på kurdiska - och vet ni....jag kan inte ett enda! Kan ni lära mig? Oj, vad de ville det! Nu fick alla barn berätta på sitt språk vad de såg på bilden som vi utgick ifrån. Jag berättade vidare att jag kan ca 50000 ord på svenska...wow nästan skrek barnen...de tyckte det lät mycket konstigt! Efter att ha pratat mycket om att vi är varandras hjälpare och fiffiga kompisar är barnen mycket uppmärksamma på när de får ett nytt ord från ngn annan och det har faktiskt varit barn som sagt: TACK till sin fiffiga kompis!

I stationen där min kollega och speciallärare Helen är, får barnen utgå från storböcker, jobba med läsinlärningens delar, smaka på ord, dela upp meningar, jobba med syntes och analys, begreppen ljud, bokstav, ord, mening och stycke. 
Vi börjar våra tillfällen på samma sätt och avslutar likaså. Barnen får i dörröppningen stå och vänta på att få koden som tar dem in i språkrummet...oftast är det att klappa stavelser eller sätta ihop stavelser till ett ord. Nu är suget efter allt fler stavelser uppenbart=)!
Sedan är det alltid veckans ramsa som görs som uppvärming och avslut.

Hos min andra kollega hamnar vi i rimrummet - där de utgår från kortare böcker oftast på rim. De skapar nya rim och skriver egna meningar utifrån rimparen som de lyssnat efter. Då denne kollega också är musiklärare sker träningen och " ramsningen" tillsammans med att takten hålls med hjälp av klapp på knän osv.

Genom detta arbete ser vi ett sug hos våra elever att lyssna efter spännande saker i språket...samtalen kring bilderna tar allt djupare form. Senast pratade vi om bilden här ovan om vattnets fryspunkt och temperaturen i sjöar under istäcket - vi pratade även om "i månens sken" - då vi fantiserade om vad vi skulle se utav bilden om det var natt.....då gjorde en pojke oss uppmärksamma på att det visst inte är månen som lyser, utan solen som lyser på månen som då reflekterar ljuset så att det ser ut som om det är månen som lyser.

Om vi har det roligt på våra lektioner .....GISSA!!!!