Pedagogiska samtal... #blogg100 38/100

När sker dessa? Var sker de? Och hur ofta får de stryka på foten för sk brandutryckningar som just där och då får högre prioritet. Kan man schemalägga pedagogiska samtal? När passar de då i så fall bäst? Var passar de bäst och med vilka passar de bäst?

Kommer att tänka på författarinnan Denise Rudbergs träningsbok med titeln "Träningen som blir av" för visst är det ofta så att vi hamnar lätt i allt vi inte hann eller gjorde och stannar vid det...det är mycket i verksamhetens årshjul och vi har ju några förskrämda timmar i slutet av varje läsår och inför varje nytt läsår och glöm nu inte de där timmarna som vi delar mellan arbetslag lärare och arbetslag tillsammans med fritids...och vänta...fritids måste ju också få möjlighet att sitta tillsammans och få möjlighet att planera verksamheten innan barnen kommer. Det är mycket nu!

Fast blir de bästa pedagogiska tankarna tänkta under tidspress och mellan andra viktiga programpunkter? Tillsammans med de som har samma ramar, utgångspunkter och tidspressade scheman?

Ja, det kan de verkligen göra och utgångspunkten att vi ska få till stånd en bra verksamhet för i första hand våra elever och i andra hand för oss i personalen är prioriterad.

Men, för att kunna ha våra långtgående tankar och kunna sätta ord på de egna visionerna om verksamheten kan det behövas fler tillfällen för att få tankarna att mogna.

Vilken är min egen roll i detta? Hur bygger vi världens bästa skola utan att vi som tillsammans bygger verksamheten lägger en del av oss i denna tankeverksamhet? Hur skapas möjligheterna och arenorna för detta? Räcker det med de timmar som jag tidigare redogjorde för?

Jag vet att för mig räcker det inte att tänka i slutet eller i början av terminerna utan det tänkandet sker nästan dagligen via sociala medier tillsammans med det utvidgade kollegiet. Där läser jag andras formuleringar och tankar, håller med ibland och andra gånger inte alls, ger mig in i diskussioner och provtänker tillsammans med andra som har helt andra förutsättningar än jag och på så sätt formuleras min vision om vår pedagogiska verksamhet. På detta sätt medvetandegöra jag processen för mig själv och kan då även se en vinst vad gäller en likvärdig skola. 

I detta nu har jag samtal med två av mina kollegor i Umeåpedagognätverket där vi planerar för vår fjärde pedagogiska pub där flera med oss väljer att lägga en kväll just på detta spännande, samtala om pedagogik, lärande och om vår gemensamma framtid och att göra den ljus för de vi värnar om mest-eleverna!

Vi är vår historia. #blogg100 37/100

Vi är vår historia…jag funderar över detta och förstår att ju äldre jag blir desto viktigare blir det för mig att känna till min egen historia dels för mig själv men även för mina barns skull. Alla människor runt oss har sin egen historia och bygger sina värderingar på sina erfarenheter. Antingen dömer vi människor direkt eller låter vi dem få tid att visa sina olika sidor. 

Tydligt för mig har genom åren blivit att varje människa tar beslut utifrån vad som då, just då och i deras kontext känns rätt för dem och det gör det hela både lättare  och svårare att förstå människors olika val. Vi har alla olika plattformar som vi står på, en del lite mindre och andra lite större. Vi är alla också olika benägna att gå utanför vår plattform och "hälsa på" hos andra.

Det är en av de stora vinster jag har som lärare, att jag får lov att dagligen möta så många olika människor i deras verklighet och jag lär mig något nytt varje dag-inte bara som en kliché utan på riktigt! Antingen om andra men även om mig själv i relationen till andra där allas upplevelser kan vara olika men ändå för oss alla sanna. Detta kan leda till konflikter men med stöd och handledning kan samförstånd infinna sig och de olika upplevelserna kan ge förståelse för varandras utgångslägen och då har vi fått en vinst.

Dessa tankar blev tydliga idag när jag läste boken Sofies historia av Jojo Moyes, som skildrar livet hos en kvinna under första världskriget och tyskarnas beläggning av Frankrike. Det är en innerlig historia och jag blir på nytt varse att jag fullständigt älskar skildringar av personer och deras livssituation under krig. Det gör att jag klär den torftiga historieundervisning jag fick under mina skolår. Torftig, inte pga dåliga lärare utan pga det stora stoff som skulle gås igenom kronologiskt enligt dåvarande Lgr80. Jag tror att jag hade tur som hade fantastiska historieberättare för mitt eget intresse startade för ämnet, men det är i vuxen ålder jag inser att detta ämne måste förändras för att vi ska få det vi vill ha, nämligen ungdomar som lär sig historien för att aldrig upprepa de hemskheter som har hänt genom tiderna. Men hur ska vi få till det genom att undervisa om hur olika krig medförde att vi fick Halland eller blev av med det? Vi känner ingenting kring det, historien berättas utifrån de kungar vi haft och jag vet personligen att den samme kung som hyllas av svenskarna hatas av danskarna för de övergrepp som gjordes på folket där.

Historien upplevs olika....men på vilket sätt?

En annan bok som gjorde mig varse detta på djupet var Morgon i Jenin av Susan Abdulhawa

http://www.bokus.com/bok/9789113035666/morgon-i-jenin/

som på ett naket och mycket vackert, dock stundtals groteskt sätt beskriver livet för människor i Palestina och Israel och jag anser den boken är ett måste för alla som undervisar i svensk skola idag. Vi måste få en djupare förståelse för de känslor som finns i människor som levt generation efter generation i krigets Palestina och Israel. Vi behöver få känna de känslor som de människorna har för att kunna bemöta våra barn och deras föräldrar. Det är inte vår sak att värdera eller bedöma vem som har mest rätt i denna konflikt, det är inte ens viktigt vad vi tycker när vi tar emot våra elever från olika krigszoner i världen.

Hur får vi ungdomar att se vikten av konsekvenser av handlande?

Vi måste känna, vi måste få de enskilda personernas historier, vi måste klä historien i de personlig upplevelser som skildras i böckerna men även i nutidens händelser som kommer bli historia.

En av mina fina vänner i det utvidgade kollegiet Lotta Karlsson aka @frokenFlipp

undervisar sina elever med denna känsla som jag önskar alla ungdomar fick ta del av och jag känner efter att ha läst hennes blogginlägg att jag önskar jag vore en elev i hennes klassrum. Här är hennes blogg

Denna video gjorde Lotta med sina elever i våras då världen blev varse att massor av flickor kidnappats och förts bort från sina familjer i Nigeria. Förmodligen blev detta mer djupgående kunskap och födde mer ödmjukhet hos eleverna än vad Vasatiden hade gjort. Heja dig Lotta som vågar och sprider ditt underbara sätt att arbeta!

Vila, reflektion, återhämtning #blogg100 36/100

Vilande påskdag med skinande sol. Fick idag en riktig förnimmelse om den sommar som är i antågande. Havet glittrade vackert och solstolen var mycket bekväm, länge var den bekväm:) Tuppluren i den var ljuvlig samtidigt som jag vaggades av dotterns och stuggrannens surrade i jacuzzin.

Njuter av att hjärnans alla jobbtankar har lugnat ner sig en smula och gett mig ro att lustläsa en roman, denna gång en riktigt bra en: Sofies historia, av Jojo Moyes. Rekommenderas!

Min vän Therese bloggade häromdagen om vikten av att vila, logga ut och tänka andra tankar än jobbtankar och det skriver jag under på. Vi blir inte mer effektiva av att göra mer av en sak, tänka fler tankar och pressa ut mer av den redan urvridna trasan...nä återhämtning och vila är viktigt. 

Underbart är det då med lov, lediga dagar med maken och barnen. Akvarellerna är framtagna, idag blev äggen målade, imorgon får det bli en tavla...tills dess några bilder från stugan

Avkoppling #blogg100 35/100

Påskafton i stugan

Dotter gör frukost

Vi myser länge

Solen väl försiktig bakom molnen

Lappuppdrag till påskägg

Myslampor till sovrum

Bakning av Sveas recept

Långkörning Sofies historia

Oxfilé grillad

Bearnaissås-egen

Barnens hemgjorda glass 

Familjemys i jacuzzin

Härligt!

Tankar om tid #blogg100 34/100

Idag är en dag som många över vårt jordklot har som en av de heligaste dagarna, nämligen långfredag, den dag då Jesus dog på korset. En enda lång väntan och ett ofattbart lidande. 

En dag att fundera över tid...så oerhört olika tid kan vara för oss i olika skeenden i livet och ändå är det konstant och det ända rättvisa vi har i världen-alla har 24h på ett dygn, oavsett om några upplevs ha runt 30h per dygn. 

Jag reflekterar över hur barn idag uttrycker sig om tid, att allt känns som om det går så fort att "oj, sommarlovet är redan slut" eller "den här veckan har gått så fort" och tänker hur jag själv under barndomen upplevde ett sommarlov som en evighet. (Måste erkänna att jag faktiskt än idag tror att sommaren ska vara i en evighet och nästan aldrig tycker att jag har fått nog😄)

När jag var i tonåren tyckte jag att min mamma var tramsig när hon hela tiden sa att det går så fort så fort, det är bara måndag, fredag måndag, fredag....och jag suckade och tyckte hon bara överdrev....fast när jag nu som vuxen och båda barnen var små, sa jag vid något tillfälle att nu förstod jag vad du menade med ditt uttryck. Döm om min förvåning när mamma då sa " jasså, ja så var det den gången men nu är det bara midsommar, nyår midsommar, nyår......Ridå!!!

Men jag har verkligen funderat på hur olika tiden kan vara, upplevas och kännas...

När jag väntade min son (som jag tidigare berättade om 31/3) var jag inlagd den sista veckan innan jag blev igångsatt, läste jag en bok som jag fått av min svärmor. Titeln är Tio tankar om tid, skriven av Bodil Jönsson. Ett riktigt lästips till dig som ännu inte har läst den. Bodil har skrivit minst en uppföljare som jag inte hunnit läsa...men åter till röda tråden...

Jag är helt övertygad om att det var meningen att jag skulle läsa just denna bok innan katastrofen bröt ut, det var många tillfällen de kommande veckorna som just handlade om tid, där tiden fick utvisa, tiden läker såren, tiden stod stilla och där vi inte kunde göra någonting, överhuvudtaget ingenting för att kunna påverka utgången. 

För 15 år sedan fanns det inte smartphones, ipads eller bärbara datorer, tv-program dygnet runt....nä det fanns tid...varenda minut och sekund kändes...tickandet fortplantade sig i de egna hjärtslagen...sekunder blev minuter som blev till timmar och dagar...vissa dagar  utan att några förbättringar visades på alla de monitorer som sonen var uppkopplad mot och till slut...kommer ögonblicket vi väntat på. Tänk att den dagen kom som vi fick flytta ut från dåvarande THIVA, nu BIVA och komma till avdelningen så att en av oss föräldrar fick bo tillsammans med vår lillprins.

Plötsligt var den där tiden ett minne och framtiden låg där....vacker och alldeles underbar!

Inspirationsföreläsning av Micke Gunnarsson #blogg100 33/100

Klicka på bilden så kommer du till den föreläsning Micke gav i Umeå i måndags 30/3

Passar även på att slänga in den Pecha Kucha Micke skickade till oss i #skolvåren till #afkMalmö i sept14

Efterdyningar...#blogg100 32/100

Igår skrev jag ett blogginlägg som berörde många av dem som läste, men även mig…jag berördes av att mina känslan och tankar bara rann ur mig utan att jag egentligen funderade på hur jag formulerade mig...det var verkligen som om det kom från mitt inre och behövde få luft och komma ut.

Jag är hemma sjuk och har inte fått så mycket nya tankar i feberdimman och illamåendet utan har reflekterat en del över alla fina kommentarer jag fått. Under tiden försöker jag bli frisk så att jag kan få se barnens teater om Anne Frank som hela deras fantastiska skola jobbat med under hela detta läsår. Oj om jag missar det.......