torsdag 26 februari 2015

lördag 14 februari 2015

Att våga lyfta på locket på barnen och se deras fulla potential, kräver mod och visioner och massor av hjärta


Under senaste #afkUmeå avslutades dagarna med de vi jobbar för och med, nämligen barnen. Vi startade eventets första dag med en privat hälsning från vår generaldirektör på Skolverket, Anna Ekström samt Gustav Fridolin, utbildningsminister, fick dra igång dag 2 med en privat hälsning på länk till vårt event. Som en röd tråd löpte lärandet, möjligheterna och visionerna genom dessa dagar och vad kunde då inte vara bättre lämpat att avsluta med barnen?
Under en period har jag och min kollega, Carola Granberg, arbetat med #TalasomTed i årskurs 5, som är min gamla klass. Eller, ja…jag initierade uppgiften och Carola genomförde den…rätt ska vara rätt=)
Jag hade denna klass från ettan till trean, och det är verkligen en grupp som jag har nära mitt hjärta. Så oerhört mycket arbete den krävde, så tydliga individer, så många som kände sig osäkra men inte desto mindre, en grupp med ett oerhört stort hjärta! Jag kunde göra i stort sett vad som helst med denna grupp och jag säger skämtsamt att de är mina försökskaniner, för jag vet att var och en av dem ger sig hän i de uppgifter de blir utfordrade med, var och en på sitt sätt.
I klassen finns det 25 barn, var och en med sin historia. Jag visste att det fanns otroliga historier inom barnen och att de förhoppningsvis ville ta tillfället i akt att sätta ord på de tankar och känslor de besitter. För några av barnen blev det byta av tema ett par gånger under projektet kanske pga att det blev för starkt, att tankarna blev för ledsamma och att de inte ville dela med sig dem innan de var klara för det. Oerhört viktigt att förmedla att det är okej, det handlar om ensamhet, saknad av sin pappa, adoption och huruvida man varit det barn som har gjort illa andra barns självförtroende och tacksamheten att kunna ha ändrat riktning i livet…ja i varande unge finns det en historia, en historia som påverkar individen varje dag, som uppfyller dens tankar och känslor.
Fem av klassens fantastiska barn ville dela med sig av sina tal under #afkUmeå och jag är djupt tacksam över det.
I talen fick vi veta hur det känns att ha en lillebror som måste operera bort en tumör i hjärnan, hur det känns att inte kunna fler än 3 svenska ord och man vill leka med kompisar, hur det känns när man är rädd för att ens föräldrar ska skilja sig, hur det känns att få redan på en tisdag kl 7 vid frukostbordet att man ska flytta och byta skola och hur det känns att flytta från en grupp i förskoleklass och till en annan på en helt annan skola och vara rädd för att man inte ska få några vänner….
Publiken var rörd, tårar rann ner för kinderna och moderatorn, dvs jag, hade svårt att få min röst att hålla sig stark genom  snyftningarna…barn, de är de bästa vi har!
Vet ni hur det känns…att få det stora uppdraget att få vara dessa barn lärare?
Vilka skatter de är och så grymt tacksam jag är för att få vara en del av deras liv under tiden de växer upp till fortsatt fantastiska individer som kommer göra skillnad för sig själva och för andra människor.
Vilka skatter de är och så grymt tacksam jag är för att få vara en del av deras liv under tiden de växer upp till fortsatt fantastiska individer som kommer göra skillnad för andra människor.




lördag 7 februari 2015

tisdag 3 februari 2015

Blamegame – vi tar och skiter i det!

Ingelas blogg


Blamegame – vi tar och skiter 

i det!



Är du förälder? Har du barn i skolåldern? Det kan hända att du känt dig lite tillplattad på sistone;
”Jaha, nu gör jag fel där också…”
Eller bekräftad och sedd;
”Ja precis! Precis så där är det, och så gör inte jag.”
IMG_0203Efter att skolan stått i skottlinjen för precis allt under en (ganska lång) tid så har pendeln nu med full kraft slagit tillbaka.
Rakt i veka livet på dig, förälder. Det är ju helt enkelt inte möjligt för skolan att göra folk av ditt barn om inte du gör det först!
Skärp dig!Det är den korta versionen av de debattartiklar, blogginlägg och upprop i sociala medier som sprids likt oktobertinfluensa och ”lajkas” av tusentals. Du är förresten kanske en av dem som hummat instämmande, tryckt ”gilla” och delat vidare i dina nätverk?
För inte handlar de där välformulerade PK-utskällningarna om dig?!
De handlar ju om de andra. De som inte borde skaffat barn. Som uppenbarligen inte tar sitt föräldraansvar på allvar vare sig det gäller uppfostran, ketchup eller datortid. Som kör runt sina uppväxande barn i vagn med blicken i mobiltelefonen och dricker sig lattestinna istället för att läsa, LÄSA för sina barn. Eller de som köper privat läxhjälp för att de inte har tid att hjälpa sina barn eftersom de bara tänker på sin egen karriääääär. Eller de som inte köper läxhjälp. Damn if you do, damn if you don´t….
För nåns fel måste det väl vara?
Och här står vi i dina barns skola och tänker att vare sig du är bekräftad eller tilltufsad av moralistmaffian som bl aFrida Boisen går i täten för, så har vi ett professionellt uppdrag där du ingår.
Skolan ska klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan.
Läroplanens kapitel 1 är tydligt. Mitt, skolans, ansvar, är att berätta för dig vad vi har att leva upp till. Du som förälder ska ha den här informationen för att förstå vilket ansvar skolan har och utifrån det tillsammans med ditt barn kunna påverka, uttrycka förväntningar och önskemål. Du har rätt till inflytande – men det finns inget lagkrav på att du måste utöva det.
Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet.
Läroplanen är precis lika tydlig med att jag, skolan, ska bjuda in dig till samarbete. Vi ska tillsammans främja ditt barns växande, lärande och människoblivande. Men det är skolan som lyder under Läroplan och Skollag, inte du som förälder, så ansvaret att bjuda in dig är mitt. Det finns inget lagkrav på att du som förälder måste tacka ja till min inbjudan om samarbete. Ändå tänker jag bjuda in dig igen, och igen. För det är mitt jobb.
Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.
Det är också mitt, skolans, jobb, att stötta dig. Men det finns inget lagkrav på att du som förälder behöver ta emot det stöd skolan erbjuder.
Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället.
Också när det gäller skolans kvalitetsutveckling säger Läroplanen att vi ska samspela, du och jag. Jag ska bjuda in till samtal och samverkan, lyssna på dina åsikter och upplevelser av ditt barns lärande i min skola. Men det finns inget lagligt krav på att du ska bidra i det där samspelet.
Och här blir det knepigt. För oavsett vem du är. Oavsett om du ger dina barn makaroner (med ketchup – kära nån!!) till middag eller låter dem spela på datorn bara en kvart på helgfria söndagar eller inte ens kan lova att de får frukost varje dag nästa vecka, så vill, och ska, skolan samarbeta med dig.
Och alldeles oavsett hur du ställer dig till det där samarbetandet, samtalandet eller samverkandet ska vi ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna för lärande. Det är det allra finaste med svensk skollagstiftning. Det spelar ingen roll vem du är – vårt uppdrag är detsamma.
Så vet du vad. Det blamegame som pågår i media skulle vi kunna göra med som drängen Alfred i sagan om Emil i Lönneberga:
Vi skulle kunna ta och skita i det. För det gör varken från eller till.
I den mån du kan, vill och förmår är skolans dörr öppen för dig.
I den mån du inte kan, vill eller förmår är skolans dörr ändå precis lika öppen för ditt barn.
Du är förälder, jag har ett professionellt uppdrag.
Det är en viktig skillnad. Och absolut ingenting blir bättre av att vi kastar skit på varann.