torsdag 27 mars 2014

...och så var det matematikundervisningens tur...

Jag har, tillsammans med 9 andra lärare, från olika delar av Sverige, startat en blogg där vi reflekterar över stort som smått från skolvärlden. Det här inlägget blev dagens...

Följ oss gärna på: lararavtryck.moobis.se

"Torsdag – det är min dag på den här bloggen och det är dags att reflektera över veckan som gått. Efter den gångna veckans olika uttalanden i diverse medier angående svensk skolas misslyckanden är det inte lika lätt att skriva ett glimrande och sprakande blogginlägg, men jag ska försöka.
Jag börjar med att säga att: Jag känner inte igen mig i medias bild av matematikundervisningen i Sverige, och jag känner mig absolut inte bekväm med att media nära på gav en fantastisk lärare skulden för att PISA-resultaten dalar. Som om det var så enkelt att det fanns en anledning till att vi tappat mark. Jag är själv ingen forskare, men har närmare 18 års erfarenhet av matematikundervisning och har sett mängder av elever klara sig igenom skolan med goda matematikkunskaper men även en hel del elever som har haft det riktigt kämpigt med att förstå matematiken på djupet och själv kunna generalisera, göra metakognitiva analyser, skapa samband och komma bortom lägsta kravnivån i ämnet. De behöver mer tid, lärarledd undervisning och, med hjälp av språket, göra sina egna tankeprocesser automatiserade.
Vi är olika, barn lär sig olika, de behöver olika anpassningar….och enligt lärarförbundets undersökningar har vi 15 minuter för- och efterarbetet per lektion att göra mirakellektioner anpassade för 26 olika elever…en spännande ekvation=)
Jag väljer att lyssna in debatten, lyssna in mina kollegors kunskaper, både fysiskt närvarande och all de underbara livlinor i vårt utvidgade kollegium, min egen erfarenhet, alla de många böcker, artiklar, utbildningstimmar jag läst och varit en del av och framförallt så lyssnar jag på barnen. Vi har en plan – en läroplan, som mycket tydligt beskriver syftet med ämnet matematik, där kunskapskraven är tydliga och uppdraget är klart och tydligt!

Jag ämnar fortsätta fördjupa mig i ämnet matematisk parallellt med alla de andra ämnen jag undervisar i och bygga på de förmågor eleverna har och möjliggöra varje enskild individs upptäckande av att de kan, vill och vågar se hur vacker matematiken kan vara. Och jag tänker inte ge mig! Ingen elev ska behöva höra det jag fick höra i nian av min mattelärare, när hon frågade vilken linje jag skulle gå på gymnasiet och jag svarade natur. Då tittade hon på mig och sa: det kommer du aldrig klara med ditt huvud!"

lördag 22 mars 2014

Knäckt av matten...

http://hd.se/familjeliv/2014/03/22/omojliga-matematik/

Knäckt av matten

FAMILJELIV Publicerad 22 mars 2014 kl. 08:00
  • Problem med att göra läxan och matematik. Sonny Thoresen
  • Sofie Johansson och Catrin Stensson är matematikutvecklare i Helsingborgs kommun.HD/NST Sven-Erik Svensson
Svenska elever ligger risigt till när det gäller matematikkunskaper och föräldrar har svårt att hjälpa till med läxorna. I dag tittar vi närmare på detta kärnämne som på flera sätt är en källa till bryderi, och även fått näringslivet att agera.
TV: Så räknar du addition
TV: Så räknar du subtraktion
TV: Så räknar du multiplikation
TV: Så räknar du division
En viktig faktor för att barn ska lyckas i skolan är att föräldrarna stöttar dem. Men det är många mammor och pappor som kliar sig i huvudet när de sitter vid köksbordet och ska försöka hjälpa sina barn med matteläxorna. Redan när barnen går i mellanstadiet börjar många förtvivla. Hur var det nu man räknade ut triangelns area? Nämen, finns inte liggande stolen i division längre?! Och måste alla mellanled redovisas?
Ju högre upp i årskurserna, desto fler föräldrar som ger upp. Ämnet ses ofta som krångligt och det kan vara klurigt att förklara det man själv kanske hade svårast för, eller det man helt har glömt bort.
Marina Sjunnesson, som är lärare på Råå Södra skola i Helsingborg, är medveten om problemet. De föräldrar som har hört av sig till henne överraskas över att matematiken inte är som den var förr.
– Det är inte alls samma fokus på innötning och rabblande. Med undantag för multiplikationstabellen som alla ska kunna utantill.
Hennes råd till föräldrar är att sudda ut de metoder som de själva lärde sig under skolgången. Till exempel trappan och liggande stolen, de används inte längre. Det är nya formler som gäller, och framför allt andra tankesätt.
– Eleverna ska skriva ner mellanled, räkna var talsort för sig, ibland räkna uppåt i stället för neråt...
– Det är viktigt för mig att hinna runt till alla och dyka på dem under lektionen, fråga hur de tänkte när de löste problemet. Barnen ska veta att det finns olika sätt att komma fram till samma svar. Jag ger dem ett smörgåsbord med metoder, så får de välja den som de tycker är lättast.
Marina Sjunnesson ser också till att hennes elever har superkoll på positionssystemet: Tusental, hundratal, tiotal, ental, tiondel, hundradel, tusendel. Det och talhusen är fundamentet i matematiken.
– Man måste vara petig i början, då blir det så mycket lättare för eleverna senare. Inte minst när de ska börja med ekvationer.
En vanlig invändning från föräldrahåll är att det går för långsamt i början, de är oroliga för att barnen inte ska hinna med det som står i läroplanen. Det vittnar grundskolläraren Catrin Stensson om.
– Men även om barnen kan ramsräkna ganska långt, så är det inte säkert att de verkligen förstår, säger hon.
Catrin Stensson jobbar sedan några år tillbaka som matematikutvecklare i Helsingborgs kommun. Det gör även Sofie Johansson, som är gymnasielärare i matematik och fysik.
– En del föräldrar är väldigt skeptiska till hur vi jobbar med att lära ut matte i dag. De tycker att barnen ska räkna i en bok, som de själva gjorde. Men matte handlar inte längre enbart om de fyra räknesätten och beräkningar, utan mer och mer om att använda olika förmågor, säger grundskoleläraren Catrin Stensson.
– Eleverna lär sig på många andra sätt. De jobbar till exempel ofta med uppgifter och problemlösning i grupp för att lära sig att resonera sig fram till olika lösningar, vilket är en viktig förmåga i matematik, säger Sofie Johansson.
Att kunna berätta så att kompisarna förstår hur man tänker och att kunna följa med i någon annans resonemang när de förklarar är viktigt i matematiken. Förr handlade det mer om att vara tyst så att det blev arbetsro och att arbeta på egen hand.
Deras erfarenhet är att det underlättar om lärarna är tydliga med hur de jobbar.
– När jag är ute på skolorna märker jag att allt fler försöker avdramatisera ämnet inför föräldrar, säger Catrin Stensson.
Förståelse är alltså nyckelordet i dagens matematik. Det innebär att lärare kan ge sina elever korrekta svar i samband med att uppgifter delas ut. Allt för att fokus ska bli problemlösningen i sig.
– Mattelärare är numera mest intresserade av det som man förr suddade ut, det vill säga det som visade hur man kom fram till en lösning. Det visar hur var och en tänker och gör att vi kan hjälpa eleverna vidare i förståelsen, säger Catrin Stensson.
Föräldrars engagemang spelar roll för hur det går för barnen i skolan. Forskare är eniga i att det är viktigt att stötta dem i lärandet. Men hur gör man då?
— Mitt råd är att, även om man själv tycker matte är svårt, inte blotta det inför sina barn. Då blir det lätt fokus på förälderns svårigheter i stället för att barnet drivs framåt och tyngdpunkten finns på barnets kunskaper och förståelse, säger Sofie Johansson.
— Som förälder kan man uppmuntra, vara närvarande, hjälpa till på det sätt man kan och prata med barnets lärare om hur man kan stötta, säger Catrin Stensson.
Man ska också tänka på att utnyttja läxhjälp på skolan, om det finns.
– Den är till för dem som vill utvecklas oavsett nivå, inte bara för elever som har det svårt, säger Sofie Johansson.
– Använder barnens lärare sig av flipped classroom, kan det vara till hjälp. Det innebär att eleverna får en videofilmad genomgång, ofta gjord av läraren. De filmerna kan förstås föräldrar också ta del av. Man kan också leta efter genomgångar som finns på Youtube, skapade av andra pedagoger, säger Catrin Stensson.

torsdag 13 mars 2014

Tankar om nationella prov....

I måndags var det då dags för skolans treor att starta med årets nationella prov. Som vanligt är det både spännande, känsligt och tämligen intressant.
Spännande- för eleven, då det är en ganska ny situation som så uttalat mäter mitt kunnande och spännande för pedagogen att se om fröna som satts under terminerna getts tillräcklig bördig jord för att kunna utvecklas till stadig, vacker planta.
Känsligt – för eleven, som av olika anledningar inte tror på sin egen förmåga, som kämpar med provångest och som inte kan prestera på en utvald tid, här och nu, och känsligt för pedagogerna för nu mäts det huruvida jag lyckats med det som sedan visas i lokala medier – hur skolan, dvs min undervisning lyckats…hur många procent under eller över kommunsnittet och rikssnittet resultaten visar.
Intressant – för eleven, som får lov att visa förmågor som är viktiga för livet och inte bara för en lektion/ ett tema eller efter avslutad kurs och för pedagogen, att utmanas att ännu mer lyfta blicken från ”det jag alltid har undervisat om” till att få råg i ryggen att undervisa med det formativa förhållningssättet som stärker varenda elev och möjliggör känslan av att lyckas.
När skolan som organisation får varje elev att känna sig lyckad, dvs komma in som den fantastiska unge den är som ettåring, till att komma ut som en HEL människa som 16-åring…DÅ kan vi säga att VI HAR LYCKATS!
För att visa min önskan hur dessa elever ska känna att de är lärande för hela livet tar jag hjälp av en av mina förebilder:
Pippi
//Ninna aka @ninkri

tisdag 4 mars 2014

Reflektioner #digitala skollyftet och ansökan om en badge!


I min presentation till digitala skollyftet formulerade jag att jag skulle börja reflektera mer samt att börja flippa alltmer. Jag flippade mer i min förra klass som var treor, än vad jag känt att jag kunnat göra detta år, med nya ettor. Tänker att jag gjort mycket av det ena och lite av det andra. Ska försöka samla ihop mig…och berätta hur det blev.

Då utvecklingen tillsammans med er, det utvidgade kollegiet, sker konstant och i en explosionsartad takt har jag svårt att divergera vad som var före, under och efter sådär exakt, men summa summarum har detta hänt:
Jag har börjat blogga mina reflektioner alltmer, både på min tidigare blogg:  itinspiratoren.blogspot.se 
och på klassbloggen: ugglornasnaste.moobis.se och på twitter, alias @ninkri. 

Att få så mycket positiv feedback från läsarna gjorde mig både lite skrämd och sugen på att göra mer. Att reflektera över lärandet tog mig fram till punkten där läxdebatten blev stark, då jag i min nuvarande klass, ser tydligt vilka som har en läxtradition hemma och vilka som ännu inte har det. På vår skola erbjuder vi ”studiehjälp” från år 2-5. Detta är mycket uppskattat av både barnen och föräldrarna. Men vi i ettan då? Den viktiga läsläxan då….Här fanns det ett glapp. Från barnens egna tragglande avkodning till att förstå innehållet av texter – här visar sig även våra alltmer sjunkande resultat i PISA-mätningar etc. Jag bestämde mig för att bjuda in klassen till en spännande läskväll, där barnen och deras syskon fick gå på spännande uppdrag med fritidspersonalen och föräldrarna fick vara med mig på en lektion i läsning för läsförståelse. Jag hade tidigare hakat på ”Läsfixarna” eftersom att jag börjat jobba med reciprok undervisning året innan i min dåvarande trea, och kände att tillsammans med Läsfixarna, En läsande klass och ABC-klubben på bl a facebook, kunde implementera detta arbete och ta hjälp av de viktiga föräldrarna. Sagt och gjort, nu stundade kvällen. Läs mer om denna kväll här: http://itinspiratoren.blogspot.se/2014/01/ett-annorlunda-foraldramotemed.html

I somras träffade jag en fantastisk kompis, Lottis Isaksson, vi hade bara funderat tillsammans via fb och twitter tidigare, och nu skulle vi äntligen få träffas, i Varberg på @Skolvårens första konvent, #afkVarberg. Så fort vi träffade varandra sa det ”klick” och på den vägen är det. Vi spånade om hur det skulle bli om vi fick jobba ihop…lite svårt med tanke på att jag bor och undervisar i Umeå, och Lottis på svenska skolan i Riyadh – Saudiarabien!!! Detta skulle inte bli något bekymmer – vi beslöt oss för att börja planera upp samarbete i NO där vi skulle låta våra elever träffas och samtala med varandra via Skype. Under sommarlovet planerade vi så vårt arbete som skulle handla om djur i vår närmiljö. Vi i Umeå, skulle undersöka våra myror, då vi faktiskt bara hade börjat ettan. Lottis elever (8st, motsvarande mina 26st) går i tvåan och hade självklart kommit längre både i sin skriv- och läsutveckling, men det var inget hinder – vi kan lära oss av varann ändå!

Vi utgick från samma planering, vi om myror och Lottis klass kring bin. Vi lade upp våra arbeten på våra klassbloggar som vi besökte. Då jag gick Skolverkets NO + teknikutbildning för år 1-3 hade jag fastnat på ett häftigt sätt att studera olika kryp som en ”vetenskaps-kvinna, eller - man”. Vi gjorde på samma sätt. Se inlägget från vår blogg: http://ugglornasnaste.moobis.se/2013/08/29/djur-livscykler-och-naringskedjor-4/

Oj, vilken iver och vilken fantastisk lärmiljö detta blev! Vidare tog mina barn reda på hur olika djur anpassade sig till vintern här hemma i Sverige och visade våra kompisar, som bor i den stora, varma öknen, genom en teater. Detta spred ringar på vattnet och i deras faktatexter kom sedan rubriken ”anpassningar till öknen” in och vi fick reda på massor av smarta anpassningar som ökendjuren hade ordnat åt sig för att klara av både hetta och sandstormar m m.
Vi ville mer….samarbetet utvecklades vidare genom att Lottis elever började jobba med faktatexter, se hennes inlägg på bloggen: http://kamelernasoas.moobis.se/2014/01/28/djuren-i-saudiarabiens-oken/

Genom att få läsa deras faktatexter med bifogad checklista, fick vi möjligheten att lära oss hur en faktatext om ett djur är uppbyggd. Vi undersökte vad texterna innehöll och tränade oss även i att ge kamratrespons m h a 2 stars and 1 wish som vi sände tillbaka till barnen i Riyadh. Efter att de fått vår resons ändrade de i sina texter och skickade oss resultatet – nu i form av filmer gjorda i appen Puppet Pals. Våra ettor blev sugna på att nu skriva egna faktatexter utifrån det djur vi jobbat mest omkring- nämligen myran. Härligt att både se, läsa och höra ettor prata om rubriker såsom näringskedja, livscykel och föda=) Våra elevers texter ska nu läggas in på Wikimini, som är ett helt nytt ställe för mig som pedagog att ta del av och vara med i utvecklandet av. Vilken fantastisk möjlighet! Riktigt kul var det också att få möjlighet att träffa Sara Mörtsell under #afkHuddinge och ta del av hennes genomgång av Wikimini! Sharing is caring! Trots avståndet geografiskt mellan Sveriges mer sydliga delar (och utanför landets gränser också, förståss), möjliggör sociala medier ett nätverkande lika nära som om vi satt i samma rum! Fantastiskt!

Ytterligare ett samarbete och en ny lärdomär den tour builder som Marika Ek startat igång, och som vår klass fick möjlighet att var med i. I denna tour builder får man följa en koala som har ett budskap om konflikthantering/lösning på barnens nivå. Det ingår i ett värdegrundsarbete som Marika startat och har beskrivit i sin Badge-ansökan. What goes around comes around=). Se bloggen för denna dokumentation: http://ugglornasnaste.moobis.se/2014/02/16/cool-koalan-halsas-valkommen-till-oss/ och senare.

Under resans gång från starten av digiskol, v 44 har jag även hoppat på många andra tåg, inom formativ bedömning och språkstimulerande arbetssätt har jag kommit i kontakt med flera härliga pedagoger som velat samla tillsammans och dela varandras tips och idéer. Jag har bla startat upp en digital samlingsplats på Pinterest.com, samt skapat egna träd i Pearltrees. Båda dessa samlingsplatser på nätet finner jag nödvändiga att sätta igång med när man väl börjat dela och få tips via sociala medier, för frågan som ofta ställts på olika forum är: ”Hur sparar man alla goda tips så att man finner dem åter, senare?”. Detta är i alla fall två sätt som hjälpt mig en bra bit på vägen. Tillsammans delar vi varandras träd och fyller på med olika matnyttiga sidor, tips och idéer.

Då jag är skolans itinspiratör, ser jag att många av de lärdomar jag fått under den här Mooc-utbildningen, kommer att sprida ringar på vattnet till mina kollegor. Samarbete mellan skolorna, klasserna och andra delar av vårt långa land ska startas, de tidsenliga verktygen gör det möjligt, bloggar skrivs och läses, tips och idéer utbytes mellan pedagoger och elever och bör utvecklas. Att få möjlighet att visa sitt lärande för riktiga mottagare gör att skolan blir "viktig på riktigt" och många är de projekt jag har börjat planera för mina kollegors räkning=) där det ska bli fantastiskt att få coacha dem framåt och ges möjlighet att allt mer få känna av den fantastiska delakulturen som finns här. "Sharing is caring"!

Att jag hade som mål att flippa mer – har jag inte gjort ett dyft med…det har faktiskt inte funnits tid till det, men med den här utvecklingshastigheten bör det väl finnas en hel del flippade filmer efter sportlovet och det flippade synsättet – det finns hela tiden med!!
Fortsättningsvis har jag och i nuläget 8 andra eldsjälar startat en blogg tillsammans, den föddes i fredagskväll och kommer att handla om olika teman varje vecka. Vi som skriver har en dag var och redan nu finns 2 inlägg ute, om vår skoldag…ser olika ut för oss alla men det är väl det som är så fantastiskt, det finns inte ett sätt att vara lärare på, när det handlar om lärande! Här finner ni vår blogg: http://lararavtryck.moobis.se/

Som nybliven förstelärare ser jag massor av utvecklingsmöjligheter och uppdrag att sjösätta, nu krävs reflektion och tanketid att skala av och hitta kärnan av vad det är jag vill ska utvecklas i de skolor jag arbetar. Det här ska bli bra – lika bra som den här kursen har varit! Tack för möjligheten!

//Ninna Kristiansen, Umeå


söndag 2 mars 2014

Ny blogg att finna inspiration av....

Plötsligt händer det! En tanke dryftas på twitter och där, just då föds ett nytt ställe för kollektivt lärande utan några som helst hinder vad gäller olika arbetstider, lediga dagar osv som kan vara hinder i det egna fysiska kollegiet. Härliga Frida Lindell, twitteralias: @MeFridalindell drar igång tanken om en blogg där vi är flera som är redaktörer, från olika stadium i skolan och olika delar av Sverige där vi delar med oss av vår lärarvardag. Vad ska vi heta då? Ja, vi ville ha något som kunde härledas till att vi i skolan gör avtryck hos eleverna, förhoppningsvis mest goda avtryck=). Då jag själv är lite allergisk mot tanken på att det är i skolan allt lärande sker ville jag att  vi skulle få in lär-ande istället för ett prefix med skol-....det blev tillslut läraravtryck...bloggen heter nu:

läraravtryck.moobis.se

Vi som är redaktörer har skrivit var sin presentation så det är bara att gå in och läsa.
Välkomna in att följa oss!

//Ninna @ninkri