Att tro på var och ens förmåga! Klart att vi gör! Eller? Jag sticker ut hakan lite och säger - tror gör man i kyrkan, i moskéen, i synagogan eller på andra platser….Att VETA att var och en har en förmåga - eller faktiskt många, det är skillnaden för dig och mig - vi som undervisar! Men det är inte förren VAR OCH EN känner att du tror på dem och vet om att de besitter stora förmågor, som du gör skillnad på riktigt! “Så enkelt och så svårt…”, precis som en av replikerna min son hade på senaste teatern, Mot hjärtats mitt. Samma son som varenda dag har kämpat, stridit och pressat sig själv att passa in i skolan, en skola som man säger är till för alla!
Många långa och svåra timmar har vi suttit och tragglat, kämpat och puffat, skällt och gapat, mutat och hotat...det är svårt att vara mamma och pedagog på samma gång...Visst lärde han sig mer än om vi inte hade gjort något alls, men till vilket pris?!
Det var i samma veva som vi såg Narniafilmerna som idén dök upp för mitt inre. Magi, fantasi det är inte bara i sagans, böckernas och filmernas värld det sker...nä för de sker överallt, närsomhelst och just precis i det ögonblick som ett barn, eller för den delen en vuxen, som inser att “jag kunde!” Det riktigt sprakar och strålar just då inom barnet och sitter du tillräckligt nära...så pirrar det till inne i hjärtat och en varm känsla sprider sig genom kroppen och ut genom tårkanalerna kommer det lyckotårar! Det är den sortens magi vi måste jobba för att få varje dag! En vän till mig har sagt något sånt här:
Om du inte är beredd att förändra världen idag - vad gör du då här?!
Bild från morguefile.com
Jag började prata med sonen om det magiska skåpet som är centralt i Narnia. Att om man vågar öppna dörrarna och stiga in i magin så kan allting hända! Jag försökte förklara för honom att din hjärna är som ett Narnia-skåp. Det finns många olika rum, skrymslen och vrår som vart och ett innehåller en skatt - din skatt! Därinne är allt redan klart, programmerat genom evolutionens mångtusenåriga period, det är dags att du börjar tro på dig själv att du har förmågan att lära, massor.
Detta uppkom efter en kväll av oerhört mycket bråk, skrik och smällande i dörrar...och inte förrän sonen bröt ihop och grät och sa: “Men fattar du inte, alla andra verkar kunna lära mig, men det är bara jag som har en extrafröken och det går ändå inte…..” Ja, jag gråter när jag skriver detta - ett sår i själen läker inte så lätt, men det ger ett jävla anamma och kraften och modet att vilja förändra!
Men hur ska jag göra då, frågar han mig….Inget, svarade jag! Du ska bara fortsätta vara den fantastiska killen med ett otroligt vackert och starkt hjärta, det kommer inte att brista, det har kirurgerna sett till genom 3 stora hjärtoperationer. Du ska vara precis den du är, det är vi andra som ska hitta rätt sorts nycklar att kunna låsa upp dörrarna i skåpet, kanske t o m öppna dörren på glänt åt dig och följa med dig dit in. Där och då kommer du att märka att du, precis som “alla andra” kan, det tar kanske bara lite mer tid, och på ett annat sätt, men du kommer att lyckas!
Om du, jag och alla andra som vill ta ett ordentligt ansvar för den svenska skolan (och inte använda all tid och kraft på PISA-mätningar, betygsdiskussioner och den oerhört energidränerande keps-debatten) går samman och fokuserar på det som är viktigt. Då vågar vi förändra skolan som institution i grunden och börja om på nytt, en plats där eldsjälarna inte bränner ut sig och där det livslånga lärandet för ett hållbart samhälle är i fokus Först då kommer vi vända på den nedåtgående spiralen för svensk skola! EN SKOLA FÖR VAR OCH EN!
Följ gärna sättet jag engagerar mig på i ansvarsrörelsen och plattformen #skolvåren och dyk upp i vårt flöde på facebook och twitter, kom på våra träffar “afk:er” (away from keyboard) så gör vi det tillsammans!
Tack! Inte ett öga torrt! En skola för alla!
SvaraRadera