#blogg100, något nytt och spännande
Jag har varit sjukskriven hela den här terminen förutom 5
arbetsdagar. Det har gett mig enormt mycket tid att tänka och fundera på saker
som jag aldrig hinner göra annars när ekorrhjulet är i full gång. Det har
funnits massor av tid att göra andra saker och spännande projekt att ta tag i, såsom att
göra fotoböcker till barnen…jag tar oerhört många bilder, är uppvuxen med en
far som alltid haft kameran i sin hand, och tar nästan varje tillfälle i akt
att titta igenom några fotoalbum hemma i föräldrahemmet då jag hälsar på.
Minnen väcks till liv och helt plötsligt blir allt så djupt, tankar, känslor
och funderingar jag hade när jag var liten, de väcks upp på nytt. Varför har
jag inte gjort fotoalbum till mina barn? Vi har ju tusen och åter tusentals bilder
på dem….digitalt! Nu fick det alltså bli tid för att göra fotoböcker! Shit
vilken tid det tog att göra tre album! Men så fantastiskt roligt det var att
minnas, återuppleva allt vi gjort tillsammans med barnen och fantastiskt att se
hur fint de växer upp och utvecklas.
Nyss kom jag ut från dotterns rum efter en
fin stund tillsammans, där hon fått de tre böckerna och jag såg att hon blev så glad för dem. Så
härligt att få någonting klart, dela med sig och få glädje tillbaka och en skön
känsla av att ta ett steg i taget. Detta måste jag lära mig att göra med allt
möjligt annat. Jag har en tendens att
vilja för mycket på liten tid, klämma in allt mer, för det är ju så roligt!
Många är mina projekt har slutat i känslan av misslyckande, stick i stäv
mot hur jag ger råd till andra=) Att anta denna utmaning med ett blogginlägg om dagen i 100 dagar #blogg100 , är allt annat än jag,
för jag har redan tänkt många gånger att jag inte kommer att lyckas, för så har
det alltid sett ut för mig.
Men! Skillnaden mot förr är nu att jag försöker se
det jag gör istället för vad jag inte gör. Klart är att jag hade kunnat göra tre
fotoböcker till sonen också, hey! Jag hade kunnat göra ett för varje år…nu blev
det ”bara” 2006-2008, men de blev gjorda i alla fall! Jag hade inte känt mig
lika nöjd om jag hade börjat projekt utan att avsluta det och tänkt ”det är
tanken som räknas”, för min dotter hade inte vetat om vad jag ägnat tid till och
det hela skulle ha blivit missriktad energi.
Detta ska jag ta med mig in i mitt arbete framgent, att inte
bara titta tillbaka på allt som inte blev gjort, eller saker som hade kunnat
bli bättre, utan se vad som faktiskt blev, och vilka vinster det genererat. Jag
har massor av idéer på gång, en idéspruta, det är jag det! Nu ska jag faktiskt
ägna tid till och se vad jag faktiskt har gjort hittills och fördjupa tankarna
för att ta mig, mina kollegor och mina elever längre fram, tillsammans.
Jag ser
verkligen fram emot det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar