Jag längtar efter var och en av er! #blogg100 4/100

En lång dag är på väg mot sitt slut och jag har just suttit och småpratat med dottern som råkade somna i bilen på väg hem från Sundsvall och en dag på IKEA, och därför är alldeles fööööööör pigg för att gå i säng!!! Ja herregud, här åker man 60 mil tur och retur för att gå på Ikea och bli av med tusenlappar helt frivilligt! Galet, galet, men ändå fantastiskt roligt då ungarna är fastspända i bilen och inte kan gå iväg mitt i ett samtal….=) Riktigt roligt var det att springa på en Twän (Twitter+vän) från Sundsvall som faktiskt var med på #afkUmeå som vi i #skolvåren anordnade i slutet av januari. Vad gjorde jag utan mitt utvidgade kollegium?

Jag har FANTASTISKA kollegor som jag träffar varje frisk arbetsdag, och utan dem skulle jag inte njuta lika mycket av mitt jobb som jag gör, tro mig!. De är och har blivit mina vänner och när jag för ett par veckor sedan blev överraskad med en otroligt fin krya-på-dig bukett var det tårar som rann (och ni som känner mig vet ju hur det brukar se ut, men det är inte desto mindre ärligt). Jag skrev ett tack-mejl och formulerade mig på något liknande sätt: “Jag längtar efter var och en av er!”  Var och en - där kom det igen! Jag vill att skolan ska vara för VAR OCH EN och jag vill att mina närmaste kollegor ska känna att jag tycker om precis var och en, fast det kan ta sig olika uttryck, men oj, vad jag saknar “tjötet” i soffan i personalrummet, hänga i dörröppningen hos vår speclärare, stanna upp i korridoren och slänga några ord….för hur konstigt det än är så är det faktiskt inte mitt utvidgade kollegium som jag saknar...för de har ju funnits med hela tiden, precis som vanligt, sittande i soffan, inne i min telefon=). Jag har kanske än mer njutit av samtalen, de långa trådarna med djupgående tankar om hur skolan skulle kunna se ut om vi började om från scratch, om hur jag kan nå än längre med mina elever som är i behov av extra språkbad, fördjupning i matematikens labyrinter, och för mig att påminnas om små guldkorn av pedagogiska stunder i att läsa en mening på twitter som går så här: “Regnet kändes med ens extra blött och tuggan gräs jag tog i förbifarten smakade våt jord” ur boken Vitnos. Mmmm änner ni doften? Ser ni miljön?

Idag ett fint samtal med 3 av mina nära kollegor, förstelärare i Nyköping, Ängelholm och Leksand där vi försöker peppa varandra och utvecklas alltmer tillsammans fast ändå så långt ifrån.

Avstånd….inte så långa faktiskt….med teknikens hjälp, om man inte är så galen som jag som satte mig i en bil och drog till IKEA………..från Umeå till Sundsvall och hem igen!!!