I min presentation till digitala skollyftet formulerade jag
att jag skulle börja reflektera mer samt att börja flippa alltmer. Jag flippade
mer i min förra klass som var treor, än vad jag känt att jag kunnat göra detta
år, med nya ettor. Tänker att jag gjort mycket av det ena och lite av det
andra. Ska försöka samla ihop mig…och berätta hur det blev.
Då utvecklingen tillsammans med er, det utvidgade kollegiet,
sker konstant och i en explosionsartad takt har jag svårt att divergera vad som
var före, under och efter sådär exakt, men summa summarum har detta hänt:
Jag har börjat blogga mina reflektioner alltmer, både på min
tidigare blogg: itinspiratoren.blogspot.se
och på klassbloggen:
ugglornasnaste.moobis.se och på twitter, alias @ninkri.
Att få så mycket
positiv feedback från läsarna gjorde mig både lite skrämd och sugen på att göra
mer. Att reflektera över lärandet tog mig fram till punkten där läxdebatten
blev stark, då jag i min nuvarande klass, ser tydligt vilka som har en
läxtradition hemma och vilka som ännu inte har det. På vår skola erbjuder vi ”studiehjälp”
från år 2-5. Detta är mycket uppskattat av både barnen och föräldrarna. Men vi
i ettan då? Den viktiga läsläxan då….Här fanns det ett glapp. Från barnens egna
tragglande avkodning till att förstå innehållet av texter – här visar sig även
våra alltmer sjunkande resultat i PISA-mätningar etc. Jag bestämde mig för att
bjuda in klassen till en spännande läskväll, där barnen och deras syskon fick
gå på spännande uppdrag med fritidspersonalen och föräldrarna fick vara med mig
på en lektion i läsning för läsförståelse. Jag hade tidigare hakat på ”Läsfixarna”
eftersom att jag börjat jobba med reciprok undervisning året innan i min
dåvarande trea, och kände att tillsammans med Läsfixarna, En läsande klass och
ABC-klubben på bl a facebook, kunde implementera detta arbete och ta hjälp av
de viktiga föräldrarna. Sagt och gjort, nu stundade kvällen. Läs mer om denna
kväll här: http://itinspiratoren.blogspot.se/2014/01/ett-annorlunda-foraldramotemed.html
I somras träffade jag en fantastisk kompis, Lottis Isaksson,
vi hade bara funderat tillsammans via fb och twitter tidigare, och nu skulle vi
äntligen få träffas, i Varberg på @Skolvårens första konvent, #afkVarberg. Så
fort vi träffade varandra sa det ”klick” och på den vägen är det. Vi spånade om
hur det skulle bli om vi fick jobba ihop…lite svårt med tanke på att jag bor
och undervisar i Umeå, och Lottis på svenska skolan i Riyadh – Saudiarabien!!!
Detta skulle inte bli något bekymmer – vi beslöt oss för att börja planera upp
samarbete i NO där vi skulle låta våra elever träffas och samtala med varandra
via Skype. Under sommarlovet planerade vi så vårt arbete som skulle handla om
djur i vår närmiljö. Vi i Umeå, skulle undersöka våra myror, då vi faktiskt
bara hade börjat ettan. Lottis elever (8st, motsvarande mina 26st) går i tvåan
och hade självklart kommit längre både i sin skriv- och läsutveckling, men det
var inget hinder – vi kan lära oss av varann ändå!
Vi utgick från samma planering, vi om myror och Lottis klass
kring bin. Vi lade upp våra arbeten på våra klassbloggar som vi besökte. Då jag
gick Skolverkets NO + teknikutbildning för år 1-3 hade jag fastnat på ett
häftigt sätt att studera olika kryp som en ”vetenskaps-kvinna, eller - man”. Vi
gjorde på samma sätt. Se inlägget från vår blogg: http://ugglornasnaste.moobis.se/2013/08/29/djur-livscykler-och-naringskedjor-4/
Oj, vilken iver och vilken fantastisk lärmiljö detta blev! Vidare
tog mina barn reda på hur olika djur anpassade sig till vintern här hemma i
Sverige och visade våra kompisar, som bor i den stora, varma öknen, genom en
teater. Detta spred ringar på vattnet och i deras faktatexter kom sedan
rubriken ”anpassningar till öknen” in och vi fick reda på massor av smarta
anpassningar som ökendjuren hade ordnat åt sig för att klara av både hetta och
sandstormar m m.
Vi ville mer….samarbetet utvecklades vidare genom att Lottis
elever började jobba med faktatexter, se hennes inlägg på bloggen: http://kamelernasoas.moobis.se/2014/01/28/djuren-i-saudiarabiens-oken/
Genom att få läsa deras faktatexter med bifogad checklista,
fick vi möjligheten att lära oss hur en faktatext om ett djur är uppbyggd. Vi
undersökte vad texterna innehöll och tränade oss även i att ge kamratrespons m
h a 2 stars and 1 wish som vi sände tillbaka till barnen i Riyadh. Efter att de
fått vår resons ändrade de i sina texter och skickade oss resultatet – nu i
form av filmer gjorda i appen Puppet Pals. Våra ettor blev sugna på att nu
skriva egna faktatexter utifrån det djur vi jobbat mest omkring- nämligen
myran. Härligt att både se, läsa och höra ettor prata om rubriker såsom
näringskedja, livscykel och föda=) Våra elevers texter ska nu läggas in på
Wikimini, som är ett helt nytt ställe för mig som pedagog att ta del av och
vara med i utvecklandet av. Vilken fantastisk möjlighet! Riktigt kul var det också
att få möjlighet att träffa Sara Mörtsell under #afkHuddinge och ta del av
hennes genomgång av Wikimini! Sharing is caring! Trots avståndet geografiskt
mellan Sveriges mer sydliga delar (och utanför landets gränser också, förståss), möjliggör sociala medier ett nätverkande
lika nära som om vi satt i samma rum! Fantastiskt!
Ytterligare ett samarbete och en ny lärdomär den tour builder som Marika Ek startat igång, och som vår klass fick möjlighet att var med i. I denna tour builder får man följa en koala som har ett budskap om konflikthantering/lösning på barnens nivå. Det ingår i ett värdegrundsarbete som Marika startat och har beskrivit i sin Badge-ansökan. What goes around comes around=). Se bloggen för denna dokumentation: http://ugglornasnaste.moobis.se/2014/02/16/cool-koalan-halsas-valkommen-till-oss/ och senare.
Under resans gång från starten av digiskol, v 44 har jag även
hoppat på många andra tåg, inom formativ bedömning och språkstimulerande
arbetssätt har jag kommit i kontakt med flera härliga pedagoger som velat samla
tillsammans och dela varandras tips och idéer. Jag har bla startat upp en
digital samlingsplats på Pinterest.com, samt skapat egna träd i Pearltrees.
Båda dessa samlingsplatser på nätet finner jag nödvändiga att sätta igång med
när man väl börjat dela och få tips via sociala medier, för frågan som ofta
ställts på olika forum är: ”Hur sparar man alla goda tips så att man finner dem
åter, senare?”. Detta är i alla fall två sätt som hjälpt mig en bra bit på
vägen. Tillsammans delar vi varandras träd och fyller på med olika matnyttiga
sidor, tips och idéer.
Då jag är skolans itinspiratör, ser jag att många av de
lärdomar jag fått under den här Mooc-utbildningen, kommer att sprida ringar på vattnet till mina kollegor. Samarbete mellan skolorna, klasserna och andra delar av vårt långa land ska startas, de tidsenliga verktygen gör det möjligt, bloggar skrivs och läses, tips och idéer utbytes mellan pedagoger och elever och bör utvecklas. Att få möjlighet att visa sitt lärande för riktiga mottagare gör att skolan blir "viktig på riktigt" och många är de projekt jag har börjat planera för mina kollegors räkning=) där det ska bli fantastiskt att få coacha dem framåt och ges möjlighet att allt mer få känna av den fantastiska delakulturen som finns här. "Sharing is caring"!
Att jag hade som mål att flippa mer – har jag inte gjort ett
dyft med…det har faktiskt inte funnits tid till det, men med den här
utvecklingshastigheten bör det väl finnas en hel del flippade filmer efter
sportlovet och det flippade synsättet – det finns hela tiden med!!
Fortsättningsvis har jag och i nuläget 8 andra eldsjälar
startat en blogg tillsammans, den föddes i fredagskväll och kommer att handla
om olika teman varje vecka. Vi som skriver har en dag var och redan nu finns 2
inlägg ute, om vår skoldag…ser olika ut för oss alla men det är väl det som är
så fantastiskt, det finns inte ett sätt att vara lärare på, när det handlar om
lärande! Här finner ni vår blogg: http://lararavtryck.moobis.se/
Som nybliven förstelärare ser jag massor av
utvecklingsmöjligheter och uppdrag att sjösätta, nu krävs reflektion och
tanketid att skala av och hitta kärnan av vad det är jag vill ska utvecklas i
de skolor jag arbetar. Det här ska bli bra – lika bra som den här kursen har
varit! Tack för möjligheten!
//Ninna Kristiansen, Umeå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar