Varför ser skolan inte ut som på min tid? frågar sig nog föräldrar i bland. Vi har som tur är en stor föränderlig utveckling där synen på kunskap har ändrat riktning från fakta till förståelse, detta som är så viktigt för ett hållbart lärande nu och i framtiden, vi talar om livslångt lärande.
Frågor för eleven att utgå ifrån:
Var är jag
Vart ska jag
Hur gör jag
Här får jag som pedagog vara tydlig och synliggöra lärandets olika hållplatser.
Att veta vad som förväntas av mig som elev är av stor vikt för hur jag ska genomföra sina lektioner. Att veta vad jag ska göra o varför ger en struktur som möjliggör elevens måluppfyllelse och känsla av kontroll o inflytande över sitt arbete.
Det finns många olika sätt där vi använder oss av formativ bedömning såsom reflektion över lektion, exit pass eller andra aktiviteter som återkopplar vad eleven redan kan (ex völ-tabell, miniwhiteboards eller "no hands up") Att få möjlighet att tänka en längre tid med en uppgift visar sig ge en stor vinst för elevers lärande, att då bara låta en eller två svara ger inte samma bild av vad eleverna/alla kan.
Att dessutom få möjlighet att träna sig i att uttrycka, formulera sin kunskap i ett tillåtande klassrumsklimat ger fler glad och nöjda barn med ett växande självförtroende som är grundläggande för motivationen.
Att jobba utifrån matriser inom tex matte ger ett större fokus för eleven om det används i ett formativt syfte...att tydliggöra vilka steg eleven ska ta för att nå målen. Jag har jobbat med olika typer av matriser där arbetsområdet är kopplat till vad eleverna kan och hur vi ska bygga på lärandet med nästa steg och ser fina resultat och ett ökat engagemang redan i årskurs 1.
Att tydliggöra målen tidigt och återkomma till vägen som tar oss dit är även det mycket tacksamt med yngre barn. Vi har alla kursplanens mål uppsatta på väggen i klassrummet och vi återkommer ständigt till vad vi ska lära oss, varför vi ska lära oss det och hur vi ska göra.
Formativ bedömning handlar mycket om
vilket förhållningssätt jag som lärare har i klassrummet och vilken respons jag använder mig av, även vilket ledarskap jag visar genom återkoppling, se det positiva i varje barn samt vad jag fokuserar på -rätt svar eller processen fram till ett mer välutvecklat svar på en ev fråga.
Jag jobbar mycket med språket som stöttepelare för lärandet och har innan genomgången lektion/arbetsområde listat vilka förmågor, vilka ämnesbegrepp jag vill se hos eleverna och det bygger på att ha ett så elevaktivt arbetssätt som möjligt för att få syn på alla elevers kunskaper, och det tycker jag inte att jag får på samma sätt som vid exempelvis skriftliga prov. Därför är det formativa förhållningssättet och formativ bedömning en förutsättning för att kunna följa elevernas lärande över tid. Barnen måste få många tillfällen att öva på begreppen, förstå hur de används och att så småningom ha dem implementerade i deras vokabulär och kunskapsbank. Detta tränar vi bl a genom metoden Think-Pair-Share eller EPA, som det även kallas.
Först får eleven tid att tänka ut vad den vill svara-det kan vara en början för eleven vet att det kommer flera svar som vi tillsammans kan ta hjälp av för att komma vidare till egen kunskap. Vi pratar om "fiffiga kompisar" som Leif Strandberg kallade Vygotskijs tankar kring detta. Efter en stund får två och två samtala om frågan tillsammans där lyssnandets är lika viktigt som det egna eventuella svaret och till sist delar paren med sig och vi formulerar tillsammans ett eller flera svar. Ibland sammanfattar vi genom att bygga upp en gemensam text.
För att jag ska hålla mig ajour med detta förhållningssätt brukar jag tänka så här:
Det eleven inte kunde idag-undervisar jag om i morgon! Och för att veta vad eleverna kan är det min uppgift att aktivt ta reda på vad de redan kan.
Hur tänker du?
Dessa två matriser är gjorda av Ulrika Broman
Den sista bilden är gjord av mig...=)
