”Livet ger inga garantier, men varje ögonblick räknas” #blogg100 31/100

Idag för 15 år sedan födde jag mitt första barn, Isac. En långdragen förlossning där jag efter ca 36 timmar fick honom i min famn med 8 minuter kvar till 1 april=) Ville absolut inte att han skulle födas 1 april, han var ju inget skämt…

Uppe på bb, några timmar senare tyckte jag att Isac var skvättig och väldigt väldigt trött…men allt var normalt enligt personalen, men min oro slutade inte och jag tyckte han blev kall så jag ringde på personalen igen vilket jag är evigt tacksam att jag gjorde eftersom att jag inte ville störa, inte verka som den oroliga förstföderskan.

När personalen kom in blev det kaos, hon tog med sig Isac ut och sa att de skulle genomföra några undersökningar…och det var väldigt märkligt att de inte hittade de rätta apparaterna…jag kände direkt att detta är något alldeles speciellt….vilket det också var! Barnläkaren träffade barnhjärtspecialisten i personalhissen med Isac i famnen och de sprang in till ultraljudapparaten och kunde snabbt konstatera att Isac hade ett av de allvarligaste hjärtfel man kan födas och överleva med. 

Det var dock mycket kritiskt, jag minns fortfarande lukten, ljudet och stämningen när hjärtspecialisten säger att vårt barn har stor risk att inte överleva natten men att han måste transporteras till Lund i ambulansflyg och att vi föräldrar inte fick komma med, då det inte fanns plats på flyget. Ett avgrundsvrål steg upp, det var som att stå fullständigt utanför mig själv och höra på overkliga fraser och det ända jag tänkte på var att det var det värsta aprilskämtet jag någonsin hade hört….

17 timmar gammal tar de av Isac sina kläder, som den längtande modern hade köpt i förväg, från Polarn och pyret, de satte på honom fula landstingskläder där det stod ”tillhör landstinget” och sedan började de sätta nålar i honom och pumpa in medicin för att ductus inte skulle stänga innan de kom fram till Lund. 19 timmar gammal är det bara jag och min man kvar, alldeles tomma och vi fick välja om vi ville bli väckta under natten för att få reda på om Isac hade överlevt flygturen….

Dagen därpå fick vi åka reguljärt flyg ner till Lund, leta upp vår son i en helt ny miljö och hitta honom på neonatalavdelning där han låg i en plastbalja med massor av monitorer kopplade till honom. Min första reaktion var att slita upp honom för att han skulle känna att mamma inte hade övergett honom, att nu skulle allt bli bra, men det tog tid innan jag fick ta upp honom…det var flera stycken som hjäpte till och nu startade vårt liv tillsammans som var till 100% beroende av andra, deras kompetens, deras arbetsmoral, deras vilja att sträcka sig längre än att bara göra en lagom och good enough arbetsdag.

En kort stund efteråt kom tre mycket allvarliga läkare in i rummet och ville ha med oss ut för att prata. De började med att visa hur ett normalt hjärta såg ut och hur Isacs hjärta såg ut. De ställde sedan frågan om vi ville låta honom somna in, då läget var oerhört kritiskt. De erbjöd nöddop men där slog jag ifrån mig, jag har min barndomstro och kan aldrig någonsin tro på att min vackre son med ett så vackert och unikt hjärta inte skulle bli välkomnad in i himlen om han inte överlevde.

Läkarna garanterade inte att Isac skulle överleva den första av tre stora operationer och om han överlevde denna så hade han 50% chans att överleva fram till den andra operationen som skulle ske efter ca 6 månader. Sedan, om han överlevde den så skulle det gå ca 1 år fram till nästa, den tredje planerade operationen, men det var helt beroende på om hans lungartärtryck skulle vara så pass bra att de kunde operera…annars var det inte något att göra.

Vi svarade förståss, har han ett uns av en chans så gör allt ni kan! Och det gjorde de. När Isac var 3,5 dygn genomförde han sin första operation som pågick i 8 timmar…jag kan inte med ord beskriva den känsla vi hade när vi pussade honom god natt och lät honom rullas in till operationssalen…utan att veta om han skulle komma ut levande.

Det samtalet, som kom där läkarna ringde upp och sa att nu får vi komma upp på barnIVA, var helt fantastiskt. Han levde – han hade överlevt första steget på en lång väg framöver, lycka och stor TACKSAMHET!

Det här är bara början på en lång och vinglig berättelse, som jag kommer återkomma till…det är fortfarande ett stort sår i själen, ett sår med en ruga/skorpa som precis när som helst kan gå upp och vi är på en sekund tillbaka i ett intensivvårdsrum i Lund, 100 mil hemifrån…

För er som har sett tv-serien: Rakt in i hjärtat vil jag bara säga att det klarade jag inte av, jag grät mig igenom första avsnittet och kan säga att vad det än visade så var det både värre och vackrare att genomgå detta kaos och vi är för alltid djupt tacksamma för den vård och den genuina kärlek som vi fick från hela teamet runt Isac, de är för alltid i våra hjärtan.

Vi hade turen som hade våra föräldrar i närheten, de ena i Vänersborg och de andra i Odense, så vi fick träffa och vara med dem så ofta de kunde vara hos oss.

Min mamma sa en av dagarna när det kändes som mest uppgivet att

”Livet ger inga garantier, men varje ögonblick räknas”

Det citatet kommer för alltid att vara inristat i mitt hjärta!

Sjuk, igen #blogg100 30/100

Efter arbetsdag på 12timmar ish får jag vika ner mig med 39,2 i feber....

Over and out

Häxan Hexagon goes Blåkulla #blogg100 28/100

Så var inspelningen klar och konverterade till QR-koder.
Skyndade på lite grann då det snart är påsklov och inte så hett värde efter lovet=)

Här hittar du mina anteckningar till uppdragen (där uppgifterna står nedskrivna...)

Lägger upp filmerna här för de som inte har möjlighet att scanna in koderna.

Jag tänker lägga ut qr-koderna i några påskägg som barnen får leta efter och sedan komma in och lösa.

Nr 1

Nr 2

Nr 3

Nr 4

Nr 5

Planer smids...Häxan Hexagon är på gång igen...#blogg100 28/100

Inför påskveckan som kommer passade Häxan Hexagon att göra sig påmind...hon håller på att mecka med kvasten, olja in den och leta fram hucklet. Denna gång kommer barnen i tvåan och kanske trean få träffa henne och hjälpa henne att lösa lite olika uppdrag som är gömda runt omkring på skolgården i form av qr-koder. Vill ni veta hur det var förra gången Häxan Hexagon kom och besökte oss....läs då detta inlägg från den 9/6-14

Visst är det ljuvligt med inspiration!? Kors och tvärs får jag inspiration av härliga pedagoger på twitter, facebook etc…och det gör att jag orkar lite till…och ändå lite till…fast detta inlägg kommer inte bara vara en lovsång till det utvidgade kollegiet utan kanske inspiration till någon av er som läser detta inlägg.

Under veckan som gått har min etta haft elevens val i ämnet matematik. Valen eleverna kunde välja mellan var:

Utematte – Räkna med barr!

Väg, mät och smaka på matematiken – bla bakning

Klurigt och lurigt med matte (min grupp)

Så här såg det ut idag:

In rusar jag i klassrummet och barnen undrar vad som står på! Jag berättar att jag ännu en gång fått något konstigt brev på posten…barnen är vana vid att det kommer märkliga ting till mig, för någon månad sedan hade isfåglarna lämnat två ägg bredvid mitt garage som jag tog med till skolan för att låta barnen undersöka.

På det första kuvertet stod det ”först” och på det andra kuvertet stod det ”sedan”…jag öppnade det första kuvertet. Där hittade jag fyra bilder på prinsar…och några qr-koder…åh…ska vi se vad det är för konstigt, frågade jag….JAAAAA! skrek barnen rakt ut….(har man gett sig in i leken får man leken tåla=))

Den första qr-koden hette: Matteäventyret: Uppdraget….vi scannade och VIPS! så startade en film….men en väldigt otäck häxa som skrockade och skränade om att hon hade tagit  tillfånga 4 prinsar och förvandlat dem till prinskorvar!!! Moahahaha…hon skulle äta upp dem om inte barnen skulle klara ut några klurigheter och uppdrag för att bryta förtrollningen….(Gissa om barnen ville!!!)

När jag tittade ner igen i kuvertet låg det fyra bilder….på fyra prinsar: Prins Addition, Prins Subtraktion, Prins Multiplikation och Prins Division. Nu förstod vi att det var dessa prinsar som vi skulle rädda.

Vi såg 4 qr-koder till, alla märkta med var sitt räknesätt…nu började vi förstå att våra uppdrag fanns bakom dessa koder.

I par fick barnen en ipad var och de for iväg med härlig energi och humöret på topp! Nu skulle prinsarna minsann räddas!

När eleverna klarat Additionsuppdraget fick de bilden på Prins Addition – nu hade de räddat honom…dags att rädda de övriga prinsarna…

Då barnen lyckats samla alla 4 bilder på prinsarna förstod vi att det var dags att öppna det andra kuvertet…

I det låg det några konstiga figurer…inte var det siffror inte heller bokstäver…vi hade faktiskt aldrig sett något liknande. Tur var att det fanns ett stort papper som vi kunde ta hjälp av när vi skulle klura ut vad det var….En flicka hoppar jämfota och ropar…DET MÅSTE JU VARA NÅGON SLAGS KOD!!! Jaaaa, så måste det vara svarade ett annat barn. Och visst var det en kod – som kallas brädgårschiffer….nu skulle paren kasta sig ut i chiffrets magik…alla fick olika koder…däribland:

Hokus pokus

Expecto Patronum

Till slut, när barnen klurat ut sina koder/chiffer så föll det ut ytterligare en chifferkod som vi fick lösa tillsammans:

Förtrollningen är bruten!

Vilken lycka! Vi hade klarat uppdraget! Hurra!!!! Prins Addition, Prins Subtraktion, Prins Multiplikation och Prins Division är inte längre några prinskorvar som riskerar att ätas upp av den elaka häxan Hexagon och hennes elaka vänner!

(Bilder på dessa prinsar kan jag inte visa …men kan berätta att Prins Addition = Prins Daniel, Subtraktion = Kronprins Haakon av NO, Multiplikation = Kronprins Federik av DK, och Division = Prins Carl Philip=)

Jag har sällan sett sådan lycka, barnen kunde knappt gå ut på rast utan ville fortsätta lösa uppdrag och i matkön på lunch stod en flicka som inte har det största tålamodet vad gäller andra matteuppgifter och hoppade….upp och ner…jag hyssjade henne på skarpen…och då fick jag svaret: ”Jag kan inte stå still – det är så himla spännande med uppdragen!” …och där fick den hyssjande fröken skämmas och istället krama om denna docka som upptäckt glädjen i att lösa matematikens gåtor!

Men risk för att blir fullkomligt utskrattad…kommer här alla uppdragen…om ni har lust att kolla in det och kanske inspireras att göra något liknande, i dessa de sista av lärårets knasiga veckor!

Här kommer länkarna till uppdraget – det är youtubeklipp…

Här är koderna:

Matteäventyret – Prins Division

Matteäventyret – Prins Multiplikation

Matteäventyret- Prins Subtraktion

Matteäventyret – Prins Addition

Matteäventyret – Uppdraget

Matteäventyret – Chifferkoder

Chiffernyckel

Dagens 3 #blogg100 27/100

Sätter mig tillrätta i soffan, tänder ljus och reflekterar över den nöjdhet som jag och även eleverna känner över våra mysiga morgnar under vardagarna.

Jag har under några år läst om, sett inlägg och lurat på ett arbetssystem som används bla i USA, kallat "Daily five" där varje dag ser likadan ut (del av dag) och att fem olika moment tränas. Det kan vara Word work, read to someone, listen to a book, spelling etc och jag har översatt det under året till dagens tre där vi övat läsning, färdighetstränat matte och tex format bokstäver.

Olika förutsättningar har krävt att vi ändrat, provat oss fram och vi har nu kommit fram till ett välfungerande (just nu;) upplägg.

Då vi har flertalet elever som har så roligt ute på rasten att de ibland såsar sig in till lektionen drar vi igång "Grej of the day" ganska kvickt och plötsligt är det fler barn som sitter redo på sina platser med Morgon Mappen framför sig. Grej of the day startar, sedan ritar och skriver barnen i sin grej of the day-bok nu relativt självständigt då momentet tränats in under en tid. Jag tar möjligheten att sätta mig med fyra barn som på olika sätt behöver stödet av mig och varandra. Dessa stunder är guld värda och barnen vet sinsemellan exakt vad var och en behöver träna och de peppar varandra och gläds av varandras framsteg. Det som tidigare tog 30 minuter att genomföra är nu nere på 20 minuter. 

Då plingar jag i lilla mässingklockan och grej-böckerna läggs ihop och läseboken öppnas och lugnet lägger sig på nytt. Ibland ett fnissande från någon som läser nåt kul, en kraftig inandning från den som läser något läskigt, då alla barn läser olika böcker utefter intresse och läsfärdighet.

Jag smyger iväg med några barn och vi sätter oss tätt tillsammans och läser i grupp eller var för sig. Glädjen som sprids i ansiktet när eleven nu läser böcker med flera meningar på varje sida, som nyss läste böcker med en mening/sida är äkta och i dessa ögonblick ryser min själ av ett sådant välbehag att jag har svårt att hitta nåt annat som kan toppa min arbetsuppgift just då!

När 20 minuter har gått klingar klockan och mattejobbet tas fram, och nu fokuserar vi på färdighetsträning där varje barn har sin uppgift och vet vad de ska göra.

Efter denna underbara morgon ska det spritta i benen av lust att gå ut och leka, gunga, spela kula, hoppa hopprep eller spela boll.

Vilket flow vi är i just nu! Väldigt roligt är det också att höra att barnen själva tar upp dessa morgnar som något de vill berätta om med stolthet för sina föräldrar på veckans närmare 20 utvecklingssamtal;)

Sharing is caring #blogg100 26/100

Snart påsklov, och det vet ju alla att det man inte hunnit innan påsk hinner man inte....känt ordspråk i skolsammanhang! Ändå har jag efter snart 19 år i arbetet en fantastisk oförmåga att fatta det och dundrar på med projekt!

Nu funderar jag på att få in en #PedagogiskPubUmeå, en #TeachMeet och en fabulös tillställning med #TalasomTed....Hmmm borde gå innan sommaren…

Kommer du?

Kvalitetstid...ett uttjatat men dock så viktigt ord #blogg100 25/100

Efter en lång arbetsdag med trevliga utvecklingssamtal kommer jag hem till detta:

Att stanna upp och bara vara....det är inte alltid det enklaste…men oj så nödvändigt❤️

En av alla dessa dagar...#blogg100 24/100

Idag, dagen då jag fyller 43 år, en lagom tjock kvinna i mina allra bästa år=)
Dagen har bjudit på kramar i massor, sång och uppvaktning av familj, arbetskollegor, elever och föräldrar. Härliga utvecklingssamtal med fantastiska barn och deras föräldrar och nu lite kvällsarbete inför morgondagen.
Så, ikväll blir det inget djuplodat inlägg, jag ruvar på det tills jag gjort klart alla utvecklingssamtal, vill hålla den röda tråden, funderar, värker, prövar och syr förhoppningsvis ihop en sammanfattning som blir tydlig för eleven, för föräldrarna och för alla oss som jobbar med barnen. En silvertråd istället för den röda tråden, silvrigt vacker och som leder värme, genom hjärtat och upp i knoppen och tillbaka igen så att barnen känner sig stärkta för det goda de är, goda de gör och att de fortsätter att drömma!

God natt!

Klassbloggen lever och får galna tittarsiffror=) #blogg100 23/100

I  helgen var vi några som pratade om skrivna texter och hur de delas över nätet utan att den som skrivit texten vet om det...självklart är texter man lägger ut på internet lättare att dela och sprida, det är man självklart medveten om när man publicerar texten. Ändå blir jag överraskad när jag ser ett av mina inlägg skrivet i augusti 2013 börja på liv på facebook och spridas till höger och vänster. När jag kollar statistiken på den bloggen så har vi fått över 4400 visningar bara idag!!!!! Herregud!

Eftersom det verkar vara ett populärt inlägg väljer jag att även publicera det här=)

Vårt välkomstbrev till ettagluttarna

Lämna ett svar

Skrivet den 1 september, 2013 av ugglornasnaste

På uppropet fick alla barnen ett paket från oss, en sk goodiebag…här ser ni delar av innehållet.

Brevet som följde kommer här:

Välkommen till klass 1

Vi är så glada att Du är här

Här får du en liten goodiebag för att kunna starta igång läråret 13/14 på bästa sätt!

Ett sudd för att påminna dig om att alla gör misstag men att det är av misstagen vi lär oss. Vi jobbar tillsammans och lär oss gemensamt vad som än händer! Det Du kan delar du med till en vän, det du ännu inte kan får Du av en vän. Det är så det fungerar.

Stickersen talar om att vi håller ihop. Vi är ett lag som vinner på att vara tillsammans.

Pusselbiten vill visa hur bra vi alla passar ihop och att alla bitar behövs för att vi ska vara som bäst!

Bokmärket talar om att du alltid har en plats, om du känner dig ledsen en dag hittar vi tillsammans en plats för dig att vara på.

Smartiesen talar om hur klok vi tycker att Du är, jobba hårt och gör ditt bästa och satsa på att sikta högt.

Pennan vill visa hur mycket vi ska jobba och lära oss tillsammans. Åh, så kul vi kommer att ha!

Stjärnan, symboliserar just Dig, för oss är du en stjärna som ska lysa upp varje dag…tänk vilken explosion vi kommer få tillsammans av alla fantastiska stjärnor varje dag!

Tänk vilken stjärnexplosion vi blir tillsammans

Välkommen till oss

Aida, Emil, Fredrik och Ninna

Detta inlägg postades i Övrigt den 1 september, 2013 av ugglornasnaste. Redigera

I min tankevärld just nu...#blogg100

Utvecklingssamtalen planeras, vi testar och följer upp, analyserar och strukturerar allt för att våra barn ska få den hjälp de behöver och ges den utmaning de kan utvecklas genom. Men ett hjärta för skolan och lärande funderar jag över hur det går ihop!? Hur ska vi kunna bedöma och blicka framåt om inte hela människan är med?

På lägre skolstadium är eleven och pedagogerna närmare varandra och det är självklart att samtliga pedagoger som möter barnen vill ge en helhetsbild både för eleven, att känna sig sedd men även för föräldrar och i viss mån även rektorn att se resultat.

Att göra kunskapen och lärandet synligt får vi många fler med på tåget om sin egen insats för ett djupare lärande, förhoppningsvis paketerat med kunskaper om eleven, anpassningar gjorda utifrån detta och med en självklar inställning att hjälpa-det är även mitt mål att du ska lyckas!

Blir så ledsen när jag läser detta inlägg:

http://m.nouw.com/jenniferjansson/forlat-skolverket-for-att-jag-inte-ar-me-18193308

Vad är det för något som gör att vi tappar eleverna/barnen på vägen? Vad är det för system som tillåter detta?

Gårdagens blogginlägg blev plötsligt än viktigare att fundera över...för vem görs det här?

Mitt fina gudbarn💕 #blogg100 21/100

Spenderar min helg tillsammans med mitt gudbarn och hennes föräldrar. Vi är i stugan och njuter av ledig tid, minns när egna barnen var ett halvår och förundras över att det äldsta barnet fyller 15 om någon vecka💚

År 2021 börjar hon i skolan…vilka förmågor är det då som är efterfrågade? På vilket sätt kommer man stötta hennes redan positiva syn på livet?

Jag slås av att trots att det är femton år mellan mitt äldsta barn och min guddotter finns det ingen diskrepans mellan min önskan för de båda, och min yngsta också förstås:). Önskan att de får utvecklas utifrån deras styrkor, med trygga vuxna med sunda värderingar och att de ska lita på den inre kraft de redan har.

Barnens faktatext inför solförmörkelsen! #blogg100 20/100

Solförmörkelse fredagen den 20/3-2015

Man ska aldrig titta på solen under solförmörkelsen utan att ha speciella skyddsglasögon.

Senaste totala solförmörkelsen i Sverige var år 1954.

Nästa totala solförmörkelse i Sverige är år 2126.

Månens rörelse i sin bana kallas toroid. Solförmörkelsen i mars 2015 ses bäst i fjällen.

Hela jorden kommer inte kunna se solförmörkelsen.

Månen går upp och ner och ibland närmare och ibland längre ifrån.

Månen tar små glädjeskutt.

Solen, jorden och månen är på en rät linje under tiden det är solförmörkelse.

Solen= pilatesboll, jorden = en ärta, månen = toppen på en tändsticka. Då ska solen ligga 75 meter ifrån jorden.

Man kan se solförmörkelsen genom ett speciellt teleskop.

Månen står framför solen när det är solförmörkelse.

Solen under solförmörkelsen kan se ut som en glad mun.

Av klass 2, Sofiehemsskolan 19/3-15

Fortsättning följer...

Här är dagens blogginlägg på klassbloggen

Ett livsråd från mor #blogg100 19/100

Någon dag framöver ska jag berätta om detta livsråd min mor gav mig vid en mycket svår situation för ett antal år sedan.

"Livet ger inga garantier, men varje ögonblick räknas"

Återkommer❤️

Sockorna rockar! #blogg100 18/100

Igår rockade himlen med fantastiskt norrsken och på fredag rockar sockarna:)

Idag, på morgonens "grej of the day" var det dags för "Rocka sockorna". Det är en flicka som har en stora syster med Downs syndrom som har spridit denna händelse från ursprungslandet USA. 

Här kan ni se ett klipp med Nathea i Nyhetsmorgon http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/nathea-ville-hylla-systern-med-down-syndrom-kampanjen-nu-nått-regeringen-3088112

Vi pratade om att vara annorlunda, och att alla är lika unika, viktiga och älskade. Vi pratade om tecken som stöd till talet och jag visade några stödtelefon som sonen fick lära sig på sin förskola där man jobbade med tecken som stöd till talet. Jag lärde dem hur man säger "hämta skorna" och flera timmar efteråt kom en flicka som hade funderat sedan morgonen hur man då kunde göra " lämna skorna";) kanske man gjorde det baklänges....underbara barn🌺

På fredag kommer jag att göra som Pippi Långstrump, flickan Nathea och hennes syster Noelle, som har Downs syndrom...jag ska ta på mig omaka sockar för att visa att vi gillar olika, att vi oavsett vi har udda eller jämna kromosompar, halvt eller helt hjärta, ljus eller mörk hud, så är vi alla älskade, viktiga och alldeles underbara!!!

Häng på Du med! Låt oss göra världen mer färgglad och mer kärleksfull💜💛💗💚💙

Himlen rockar!! #blogg100

Arbetsdag från 8-20 ... Trevligt och trivsamt. Många skratt, både av glädje och trötthet, ganska lätt att förstå barn som får skrattsjuka faktiskt☺️

Dagen började med en "Grej of the day" om den stundande solförmörkelsen på fredag. Väldigt många barn blev peppade och fick i uppgift att förklara fenomenet hemma. Hoppas de berättar imorgon hur de gjorde.

Ikväll blev det långkörning för att hämta dotter hos kompis, ca 6 mil tur och retur och som följeslagare hade jag ett gigantiskt norrsken över mig. Dotter fick fota när vi kom hem och vi kunde konstatera att himlen verkligen rockar denna vecka!

Det här klippet har vi tittat på idag på NO:n http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/så-förbereder-du-dig-för-spektakulär-solförmörkelse-3088232

Mkt tydligt! 

Ha det!

Trött, tröttare, tröttast #blogg100 16/100

Idag, en trött dag, men en glad dag....sa jag trött?:)

Startade dagen med utvecklingssamtal med båda egna barnen-mycket trevligt!

Sedan till eleverna och kollegorna, mattematchen och leverbiff, kramar och lässugna pojkar, organisering i elevernas lådor och mappar, vinklar och former, och mattelyft…

Planering av solförmörkelseaktiviteter, ny grej of the day, algoritmer och läsmys...

Snart godnatt...

SM i hopprep, sista dagen #blogg100

Pust, vilka känslofulla och nervösa timmar det var innan allt var över, som ett antiklimax efter en sjukt rolig helg! Idag var det individuella tävlingar och flera olika grenar som vägdes ihop. Ensam på golvet med alla konkurrenter sittandes blickstilla för att se fantastiska prestationer...skulle det gå sämre eller bättre för mig? 

Glädjen över att nu se konkurrenter idag, lagkamrater igår applådera och glädjas med varandra men även dela sorgen då det inte gick som det skulle, det är lycka! Lycka för mig, som mamma, att se sin dotter ingå i en helhet, vara en viktig bricka i ett sammanhang, få känna glädje och värme från nära kamrater och på riktigt kunna vara sig själv flamsa iväg utan att vara rädd för baktalande tråkiga kommentarer, så skulle alla barn få känna, i alla sina grupper och där har vi i skolan en stor utmaning- att få varenda unge att känna att den har sin plats och att hen är omtyckt för just den fina hen är❤️

SM i hopprep #blogg100

Vilken känslofyllda dag! Kl 10:00 var det inmarsch och alla tävlande kom in i hallen. Redan där kom det tårar...känslor i massor, tänk så mkt nerver!

Hela dagen, ända till prisutdelningen strax före 18, var en ända lång nervig berg- och dalbana. 

Fantastiskt att se alla dessa tävlandes prestationer, tänk alla timmars träning som lagts ner detta år för vara och en!

Min dotters lag knep bronsplatsen i lag o kom 5:a totalt!! Glädje!

Mormor o morfar kom, och jag känner sådan glädje över att få ha träffat dem om så bara för ett par timmar. Vi bor så långt från varandra och ses så sällan och mitt hjärta flödade över när jag såg dem komma gående❤️

Imorgon är det dags för dottern att tävla individuellt, det blir ännu en känslosam dag, ännu en dag att låsa in i hjärtat och njuta av. 

Nu, kåras snart årets vinnare i Melodifestivalen, även där människor som har möjlighet att göra det de älskar mest...och vi laddar vidare för morgondagen.

Föreningsliv SM #blogg100

SM i hopprep! I Borås, en dryg timme från min barndomsstad, dotter tävlar, mormor och morfar kommer o tittar. De vanliga 100 milen i avstånd är nu decimerade-glädje❤️

Sova skolsal, 15 ungdomar med fjärilar i magen, 5 medföljande vuxna myser och gläds med tjejerna som får göra det de älskar-hoppa hopprep....

Säsong 2 Livet i Bokstavslandet #blogg 100 11/100

Äntligen har säsong 2 av Livet i Bokstavslandet kommit ut! Ska enligt utsago passa år 2.
Mina elever kommer bli så glada! Ni som är uppvuxna med Magnus, Brasse och Eva kommer njuta av denna serie. Väl värd att se om och om igen med barnen!

UR Livet i Bokstavslandet säsong 2

"Dagens ledtråd..........bostad ovan molnen" #blogg100 10/100

Wow, vilken grej!

Så fantastiskt roligt det är när man ser att barnen går igång på något...kan ju bara vara en liten “grej”...som “Grej of the day”.

Micke Hermansson är läraren som inspirerar eleverna med att kunskap är coolt. Under de senaste 6 åren har Micke presenterat mikrolektioner varje dag i sina klasser och det går inte en dag utan att barnen rusar fram mot honom på morgonen och utbrister: Vad handlar det om idag!?

Detta är ett sätt som Micke har funnit medför ett ökat engagemang, lärlust och möjligheten att knyta ihop många av läroplanens kursplaner och kap 1 och 2.

Micke säger att han vill åt ”kunskapscirklar” =

inlärningstillfälle – berätta hemma – och när/om du utanför skolan ”hittar” hör /ser något som vi pratat om , ja då plingar man i vår kunskapsklocka och återberättar det i klassrummet.

Gruppen Grej of the day, GOTD på Facebook, startades i september 2014 och har vuxit lavinartat snabbt. I skrivande stund har GOTD 4418 medlemmar! (Detta skrevs 19 december, idag i detta nu är det 13769!!!)Tänk att Mickes klasser var ganska ensamma om detta arbetssätt som nu är en kär vardagsrutin för så många fler.

Ett fantastiskt exempel på den dela-kultur som råder på sociala medier. Sharing is caring!

Mickes grej sprider sig som en löpeld genom Sverige och imorgon ikväll medverkar han i programmet Go´kväll.

I förrgår var det dags för Mickes Grej of the day om Syrienkriget. Aftonbladet tog kontakt med Micke och ville att han skulle hjälpa till med spridandet av deras insamling och uppmärksammande av det länge pågående krigen i Syrien.

Se klippet om Syrienkriget som en Grej of the day

Det första barnen frågade mig i morse när jag kom var "Vad blir det för grej? Snälla ge mig en ledtråd"

Okej, ledtråden är "Bostad ovan molnen"

När jag klickade fram vilket ämne det var om idag, så fullkomligt flög en av pojkarna upp från stolen och skrek " Burj Khalifa - där har jag varit!!!!"

En riktig höjdargrej of today=)

Planeringsverktyg undersöks....#blogg100 9/100

Planer smids inför Almedalsveckan där #skolvåren kommer vara för tredje året i rad. Det blir ett galet härligt gäng skolvårare som kommer sprida #skolvårens tankar bjuda in till samtal om lärande och #varför skola, frågan som berör och engagerar.

Vi behöver ett nytt planeringsverktyg för ALLT som ska ordnas, fixas och kommas ihåg, vem ska göra, vad ska göras och när ska det vara gjort? Här blev vi presenterade ett riktigt spännande verktyg nämligen Trello, www.trello.com som används inom flertalet företag, skolor och institutioner. Verkar passa oerhört bra i skolans värld som temaarbeten, ämnesövergripande med olika pedagoger och alla möjliga olika slags to-do-listor. Delas mellan inbjudna. Detta ska verkligen kollas in!

Här har skolappar.nu recenserat appen Trello, som då även finns via webben.

http://www.skolappar.nu/trello/

Fotograf: Jonas Johnsson

Tillbaka....#blogg100 8/100

Såååå underbart att vara tillbaka på jobbet! Men hej och hå...så galet trött jag blev i huvudet...det har varit kort sagt lugnt runt mig de senaste 2 månaderna, slänga sig in i jobbet 100% första dan….jaja, det som inte dödar, det härdar!

Det blev en fin dag, jag fick presenter från dem alla...nämligen 26 st varma och riktigt gosiga kramar, och en flicka hade stickat armband till mig och skrivit ett jättefint brev. Fina, ärliga barn….fast surriga=)

Dagen idag bjöd även på Grej of the day om pingviner, talarlista, veckologg, problemlösningsmatte, degiga pannkakor, rivna morötter och vitkålssallad, solsken, ännu fler kramar, läxgenomgång och långplanering med mina kollegor i arbetslaget….en riktigt bra dag idag, med andra ord!

Längre än så blev det inte idag….nu går jag och laddar mig. Vi ses igen imorgon,

Ninna

Ta barnen på bar gärning - när de gör rätt! #blogg100 7/100

Idag har jag mest bara gått runt och laddat, det är ju jobbstart för mig imorgon. Senast jag var på jobbet var den 22 januari, efter att ha jobbat en vecka...så så gott som hela denna terminen har jag varit från jobbet, fysiskt...för det är svårt att släppa jobbet helt och hållet, speciellt när det varit så segdraget och svårbestämt huruvida jag är fortsatt sjuk eller inte. Har liksom småladdat, önskat och hoppats inför varje vecka, men det har inte gått. Nu i torsdags började jag känna någon slags energi komma tillbaka så nu bara måste jag komma igång!

Samtidigt som jag gått runt och mentalt rollat på läraren i mig så har jag slängt ett getöga då och då på gårdagens blogginlägg...jisses så många det är som har läst mitt inlägg:

Tro på att inne i dig finns det en magisk värld, våga gå in....vi hjälper dig!

Jag hoppas verkligen att det har gjort att någon, eller förhoppningsvis några har tänkt till och kanske, kanske förändrar något i relationen med sina elever imorgon, i övermorgon. Det är min stora önskan, att göra skillnad i dig som läser men främst i känslan av att vara din elev.

Jag har varit föreläsare och utbildare i “Förhållningssätt och ledarskap i klassrummet” under flera år och där finns det ett råd, viktigare än alla andra råd nämligen:

Ta barnen på bar gärning - när de gör rätt!

Prova, redan imorgon, välj ut en elev som du ofta säger till när hen har gjort något “fel” och byt riktning på ditt budskap! När hen gör något bra, eller “rätt” -se till att säga det, visa att du gläds över det goda hen är eller gör. Det räcker med: “Vad glad jag blir när jag ser att du skyndar dig in från rasten.” Det vi uppmärksammar växer! Prova - njut och se skillnaden, och bara fundera på hur du med din makt kan förändra hur ett barn känner sig bemött av dig, inuti .

Lycka till!

Tro på att inne i dig finns det en magisk värld, våga gå in....vi hjälper dig! #blogg100 7/100

Att tro på var och ens förmåga! Klart att vi gör! Eller? Jag sticker ut hakan lite och säger - tror gör man i kyrkan, i moskéen, i synagogan eller på andra platser….Att VETA att var och en har en förmåga - eller faktiskt många, det är skillnaden för dig och mig - vi som undervisar! Men det är inte förren VAR OCH EN känner att du tror på dem och vet om att de besitter stora förmågor, som du gör skillnad på riktigt! “Så enkelt och så svårt…”, precis som en av replikerna min son hade på senaste teatern, Mot hjärtats mitt. Samma son som varenda dag har kämpat, stridit och pressat sig själv att passa in i skolan, en skola som man säger är till för alla!

Många långa och svåra timmar har vi suttit och tragglat, kämpat och puffat, skällt och gapat, mutat och hotat...det är svårt att vara mamma och pedagog på samma gång...Visst lärde han sig mer än om vi inte hade gjort något alls, men till vilket pris?!

Det var i samma veva som vi såg Narniafilmerna som idén dök upp för mitt inre. Magi, fantasi det är inte bara i sagans, böckernas och filmernas värld det sker...nä för de sker överallt, närsomhelst och just precis i det ögonblick som ett barn, eller för den delen en vuxen, som inser att “jag kunde!” Det riktigt sprakar och strålar just då inom barnet och sitter du tillräckligt nära...så pirrar det till inne i hjärtat och en varm känsla sprider sig genom kroppen och ut genom tårkanalerna kommer det lyckotårar! Det är den sortens magi vi måste jobba för att få varje dag! En vän till mig har sagt något sånt här:

Om du inte är beredd att förändra världen idag - vad gör du då här?!

Bild från morguefile.com

Jag började prata med sonen om det magiska skåpet som är centralt i Narnia. Att om man vågar öppna dörrarna och stiga in i magin så kan allting hända! Jag försökte förklara för honom att din hjärna är som ett Narnia-skåp. Det finns många olika rum, skrymslen och vrår som vart och ett innehåller en skatt - din skatt! Därinne är allt redan klart, programmerat genom evolutionens mångtusenåriga period, det är dags att du börjar tro på dig själv att du har förmågan att lära, massor.

Detta uppkom efter en kväll av oerhört mycket bråk, skrik och smällande i dörrar...och inte förrän sonen bröt ihop och grät och sa: “Men fattar du inte, alla andra verkar kunna lära mig, men det är bara jag som har en extrafröken och det går ändå inte…..” Ja, jag gråter när jag skriver detta - ett sår i själen läker inte så lätt, men det ger ett jävla anamma och kraften och modet att vilja förändra!

Men hur ska jag göra då, frågar han mig….Inget, svarade jag! Du ska bara fortsätta vara den fantastiska killen med ett otroligt vackert och starkt hjärta, det kommer inte att brista, det har kirurgerna sett till genom 3 stora hjärtoperationer. Du ska vara precis den du är, det är vi andra som ska hitta rätt sorts nycklar att kunna låsa upp dörrarna i skåpet, kanske t o m öppna dörren på glänt åt dig och följa med dig dit in. Där och då kommer du att märka att du, precis som “alla andra” kan, det tar kanske bara lite mer tid, och på ett annat sätt, men du kommer att lyckas!

Om du, jag och alla andra som vill ta ett ordentligt ansvar för den svenska skolan (och inte använda all tid och kraft på PISA-mätningar, betygsdiskussioner och den oerhört energidränerande keps-debatten) går samman och fokuserar på det som är viktigt. Då vågar vi förändra skolan som institution i grunden och börja om på nytt, en plats där eldsjälarna inte bränner ut sig och där det livslånga lärandet för ett hållbart samhälle är i fokus Först då kommer vi vända på den nedåtgående spiralen för svensk skola! EN SKOLA FÖR VAR OCH EN!

Följ gärna sättet jag engagerar mig på i ansvarsrörelsen och plattformen #skolvåren och dyk upp i vårt flöde på facebook och twitter, kom på våra träffar “afk:er” (away from keyboard) så gör vi det tillsammans!

Att våga lyfta på locket på barnen och se deras fulla potential, kräver mod och visioner och massor av hjärta #blogg100 6/100

Idag återanvänder jag ett inlägg som jag publicerat tidigare på denna blogg...jag gör det därför att jag ville berätta om detta...så varsågoda...en del av mig till er!

Att våga lyfta på locket på barnen och se deras fulla potential, kräver mod och visioner och massor av hjärta

Under senaste #afkUmeå avslutades dagarna med de vi jobbar för och med, nämligen barnen. Vi startade eventets första dag med en privat hälsning från vår generaldirektör på Skolverket, Anna Ekström samt Gustav Fridolin, utbildningsminister, fick dra igång dag 2 med en privat hälsning på länk till vårt event. Som en röd tråd löpte lärandet, möjligheterna och visionerna genom dessa dagar och vad kunde då inte vara bättre lämpat att avsluta med barnen?

Under en period har jag och min kollega, Carola Granberg, arbetat med #TalasomTed i årskurs 5, som är min gamla klass. Eller, ja…jag initierade uppgiften och Carola genomförde den…rätt ska vara rätt=)

Jag hade denna klass från ettan till trean, och det är verkligen en grupp som jag har nära mitt hjärta. Så oerhört mycket arbete den krävde, så tydliga individer, så många som kände sig osäkra men inte desto mindre, en grupp med ett oerhört stort hjärta! Jag kunde göra i stort sett vad som helst med denna grupp och jag säger skämtsamt att de är mina försökskaniner, för jag vet att var och en av dem ger sig hän i de uppgifter de blir utfordrade med, var och en på sitt sätt.

I klassen finns det 25 barn, var och en med sin historia. Jag visste att det fanns otroliga historier inom barnen och att de förhoppningsvis ville ta tillfället i akt att sätta ord på de tankar och känslor de besitter. För några av barnen blev det byta av tema ett par gånger under projektet kanske pga att det blev för starkt, att tankarna blev för ledsamma och att de inte ville dela med sig dem innan de var klara för det. Oerhört viktigt att förmedla att det är okej, det handlar om ensamhet, saknad av sin pappa, adoption och huruvida man varit det barn som har gjort illa andra barns självförtroende och tacksamheten att kunna ha ändrat riktning i livet…ja i varande unge finns det en historia, en historia som påverkar individen varje dag, som uppfyller dens tankar och känslor.

Fem av klassens fantastiska barn ville dela med sig av sina tal under #afkUmeå och jag är djupt tacksam över det.

I talen fick vi veta hur det känns att ha en lillebror som måste operera bort en tumör i hjärnan, hur det känns att inte kunna fler än 3 svenska ord och man vill leka med kompisar, hur det känns när man är rädd för att ens föräldrar ska skilja sig, hur det känns att få redan på en tisdag kl 7 vid frukostbordet att man ska flytta och byta skola och hur det känns att flytta från en grupp i förskoleklass och till en annan på en helt annan skola och vara rädd för att man inte ska få några vänner….

Publiken var rörd, tårar rann ner för kinderna och moderatorn, dvs jag, hade svårt att få min röst att hålla sig stark genom  snyftningarna…barn, de är de bästa vi har!

Vet ni hur det känns…att få det stora uppdraget att få vara dessa barn lärare?

Vilka skatter de är och så grymt tacksam jag är för att få vara en del av deras liv under tiden de växer upp till fortsatt fantastiska individer som kommer göra skillnad för sig själva och för andra människor.

Vilka skatter de är och så grymt tacksam jag är för att få vara en del av deras liv under tiden de växer upp till fortsatt fantastiska individer som kommer göra skillnad för andra människor.

Snälla vänd på mig, sa stenen..... "blogg100 5/100

Jag har kommit av mig lite...när det gäller föreläsandet. Jag är certifierad utbildare i Förhållningssätt och ledarskap i klassrummet. Det är en metodutbildning som hålls under en termin med 5 halvdagsträffar och egen praktik däremellan. Det är verkligen en föregångare till det som nu kallas för “kollegialt lärande” där fokus inte ligger på någon som mässar och håller föredrag utan det byggde på alla deltagares medverkan, ett givande och tagande och öppna dörrar.

Det var en härligt tid, en tid då barnen var små och det kändes lika kymigt att resa ifrån dem för en natt på hotell som det kändes härligt att ha den där “egentiden” folk pratade om...ja egentiden blev zappande på tv:n, äta lite godis och läsa lite...för att sedan sätta tänderna i utvärdering av dagens utbildning samt formera om föreläsningen något till nästa dags utbildningsgrupp.

Jag är ingen som gör samma sak två gånger om, inte helt...det blir aldrig detsamma när vi har att göra med människor, tack och lov! Min drivkraft har alltid varit att bli litelite bättre, hitta ännu bättre exempel att påvisa något fenomen med, hitta på nya övningar och samtalsingångar...osv. Jag vet, jag är en jobbig typ! Men, jag tror det är för att jag VET vad det kan göra för skillnad i människor, att jag inte stagnerar och gör på samma sätt som jag alltid har gjort och aldrig vänder på några stenar för att få ny inspiration.

Jag såg en målad sten utanför en stuga för något år sedan, och jag önskar jag hade haft en likadan. Det var målat ögon på stenen och så stod det "Snälla vänd på mig...." självklart gjorde jag som det stod....för att då läsa "åh tack, det var skönt". Så underbart, även stenar vill =) vändas på för att hitta något nytt att titta på, känna, eller bli sedd från ett annat håll....det drar igång den filosofiska delen i mig....

Jag VET att relationerna mellan lärare och elev är den aspekt med störst effekt på inlärning, enligt Hattie….och enligt dig och mig och alla vi som VET att det spelar roll hur stor investering i relationsskapande du vill lägga i för att nå så långt som möjligt med varje barn.

Vet du, det är inte så svårt, faktiskt! Det är skrämmande hur lätt det verkligen är, det är små enkla medel som gör skillnad. “Liten tuva stjälper ofta stort lass…” ett bra uttryck...men ofta använt i negativ bemärkelse för att visa hur lite som krävs för att stjälpa ett förtroende, en relation som går i kras. Vad händer om vi tänker tvärtom? Vad kan jag göra för små förändringar som kan hjälpa och ge en enorm förändring i en annans liv? Visst har vi råd i dagens Sverige att tillsammans leta upp de små enkla  bitarna som kan göra skillnad för ett, två eller kanske flera barn utan att vi gör medvetet stora förändringar?!

Vill du börja? Prova att tacka dina elever för en fin lektion ni har haft tillsammans, vilket glädjefullt arbetspass ni nyss haft, att du uppskattat era samtal eller varför inte berätta hur mycket du tycker om att undervisa så uppmärksamma och kloka unga och vad det ger dig...du kommer att bli förvånad...jag lovar att du får en eller annan som stannar upp och tar emot det...kanske just den eleven som mest av allt behövde höra det.

Vet inte hur sammanhållet detta inlägg blev för dig som läser...men för mig drog det igång många tankar på hur jag kan fortsätta temat imorgon och dagarna framöver.