Att bygga trygga miljöer för alla våra barn #blogg100 59/100

Trygghet

Nåt av det viktigaste för en människas utveckling är trygghet. Att vara trygg möjliggör att kunna vara sitt allra bästa jag. Att vara trygg är en mänsklig rättighet. Att vara trygg betyder att jag kan ta in influenser, kunskap och leva fullt ut.

Hur kan motsvarigheten se ut då?

Att vara otrygg föder oro och misstänksamhet. Att vara otrygg skapar oinbjudna tankar och möjliggör distansering och tvivel. Både för sig själv och för andra.

Att vara otrygg stänger ute nya influenser och möjligheter.

Jag möter många barn varje dag som både är trygga och otrygga. Var och en för sig är helt magiska varelser med godhet rakt igenom. Och ändå...så spelar nivån av otrygghet eller trygghet in när vi befinner oss i grupp.

Det är en oerhörd skillnad på att vara en individ med många kompisar som ställer upp och visar på många sätt att de står på sin sida mot att vara en individ som gång på gång misstänkliggörs och blir anklagad för allt som inte direkt är översvallande positivt.

I skolan buntar vi ihop elever just för att de är födda samma år och bor någorlunda i närheten av varandra (om inte friskola). Vi gör klasser som ändras mycket sällan, i den klass man hamnar, där blir man kvar.

Mina elever på lågstadiet är i undervisning ca 22 timmar i veckan. Där finns förhoppningsvis (😉) ett antal starka ledargestalter/pedagoger som på ett tydligt sätt visar/handleder/inspirerar till ett vänligt bemötande och inkluderande miljö för alla.

Därutöver finns det massor med tid, där den fria leken får ta mer plats...för endel barn som är i skolan och på fritids upp till 11timmar/dag blir på en vecka 55h/v och då blir den "fria tiden" 33h/v.

Nu får ingen missförstå min mening med detta-självklart finns det pedagoger/starka ledargestalter även på denna tid, och all denna tid är heller inte ostyrd! Dessa pedagoger visar självklart också på ett tydligt och medvetet sätt hur vi ska bemöta varandra med förståelse och respekt, men har ett svårare uppdrag då tiden på raster och fritids  delas av ett större antal barn per pedagog.

Det är på den här tiden som de trygga barnen utvecklas och lär sig massor av livsviktig kunskap som är med och skapar medvetna, ansvarstagande och ödmjuka människor. Detta som enligt kapitel 1 och 2 i Lgr11 är grunden/kittet för var och en.

Det är också på denna tid som de mer otrygga barnen möter svårigheter och motstånd pga att tiden bygger på den fria leken, det fria valet av aktiviteter och valmöjligheter. För dessa barn är det oerhört viktigt att lita på de relationer de har med personalen, veta att pedagogerna vill det bästa och känna att det kan berätta för dem om saker som känns fel.

Det är ett oerhört viktigt och grundläggande arbete vi personal har, att bygga trygghet runt och för barnen. Att vara många vuxna på rasten, ger trygghet då barnen vet att de kan få hjälp. Tyvärr räcker inte detta alltid, för de barn som har svårt med regler som snabbt ändras i leken, matchen etc och som har svårt att se sin del i sammanhanget eller helt enkelt inte har så många kompisar behövs andra insatser av vuxenvärlden.

Jag har under de senaste åren tillsammans med mina närmaste kollegor provat på olika sätt att göra den friare tiden lite mer förutsägningsbar. Det har varit sk lekraster, där barnen har dragit en lapp innan de går på rast, där det står en aktivitet såsom gunga, hopprep, basket, följa John, kasta gris etc..och utifrån aktiviteterna har det blivit grupper där de som har dragit samma lappar har lekt just den rasten. Då har vi kört så en rast om dagen. Detta har varit uppskattat främst från de föräldrar som haft ett mer otryggt barn.

Vi har även haft raster under perioder där hela klassen är med såsom i kurragömma.

Genom det utvidgade kollegiet stötte jag på gruppen "rastaktiviteterna" med Olof Johansson @lekrum i spetsen. Vilken kraft och glädje i dessa konversationer och vilken skaparanda! Här bjuds vi dagligen på spännande och inkluderande rastaktiviteter/fritidsaktiviteter där personalen finns som normvisande vuxna och deras erfarenhet utstrålar glädje och alltfler trygga barn på sina skolor. Vilken grej!

Sedan några månader sedan har kamratstödjarna på vår skola lett en "lekrast" i veckan och det är uppskattat. "Jättekul" är ofta omdömet när barnen som varit med (frivilligt) och nu försöker vi i möjligaste mån ge barnen ytterligare lekraster under veckan. Förra veckan drog vi ihop ett antal "pepparkakskull-raster" och antalet barn som ville vara med ökande allteftersom.

Resultatet: fler nöjda barn efter rasten, färre konflikter att lösa, helt enkelt gladare barn. Precis det som skolor som jobbat länge med "rastaktiviteter" upplever delar och sprider.

Vi är något bra och fint på spåren!

För våra ungars skull!!! En skola för VAR OCH EN!