Sista mattelyftet för läråret! #blogg100 77/100

Så häftigt det är med lärande! Att lära sig nya saker är en ynnest, att lära sig tillsammans med kollegor – det är oslagbart!

Att ha fått ägna sig åt kollegialt lärande under ett helt lärår gör skillnad på riktigt – inte bara inom det ämne vi har förkovrat oss i, utan på hela undervisningssituationen, med planering, genomförande och eftertanke.

Det är en spännande ekvation att få in i det dagliga arbetet framgent, då 15 minuter är vad varje lärare har till för- och efterarbete/lektion, enligt Lärarförbundets uträkning. Men men….

Vad dessa tillfällen har genererat är en djupare förståelse i läroplanens alla rum, skrymslen och vrår, ackompanjerat med metoder, förmågor och synliggörande av elevernas lärande, både från mig och från eleverna själva.

Att få syn på sitt eget lärande – har varit en av de största vinsterna för mig när jag analyserar vad som hänt hos mina elever. Att använda oss av TPS, Think – Pair – Share har fått så många ringar på vattnet. Att först tänka själv, sedan prata i paret och lyssna på den andra för att sedan bestämma hur man löser uppgiften och slutligen delar med sig till alla är en metod där många kunskaper och förmågor synliggörs.

Att kunna föra och följa resonemang, pröva och ompröva – hur gjorde de andra paren? Kan jag lära mig av det? Kan jag ta med deras fiffiga tips redan till nästa uppgift, eller ändå nästa? Ja!!!! Jag lyckades!!!

Att få möjlighet att under ett och samma tillfälle få känslan av att kunna flytta fram min egen kunskap/färdighet ett snäpp längre fram mot självständighet och känslan av att kunna, förstå och lyckas har jag sett många gånger under detta år! Paniken över att inte förstå är som bortblåst….jag kommer att förstå, längre fram kommer jag klara detta själv!

Höga förväntningar på barnen där tron på att barnet kommer att lyckas, hjälpa till i samspel med klasskamraterna att vidga tankesfären hos sig själv och andra, är oslagbart!

Mitt eget lärande i att låta uppgifter ta tid, att istället för att leta extrauppgifter anpassa uppgifterna så att de blir just vad de ska vara – problemuppgifter, inte rutinuppgifter har medfört ett större lugn både från mig själv men även bland de högpresterande elever som behövt allt större utmaningar – att låta dem få skapa egna liknande problem och testa sina gränser för matematikens vindlande korridorer i hjärnkontoret, har varit en utmaning och en lust- och meningsfull uppgift.

Att visualisera, tydliggöra texten – använda ”spågumman” till att riktigt läsa och förstå texterna i uppgiften är något som öppnat upp dörrar i tänket för de elever som har behovet av att göra det abstrakta konkret och därmed har lotsningen kunnat ge vika för stöttningen till att klara av uppgifter som tidigare varit nästintill omöjliga att klura ut, på sin egen plats, i det tysta klassrummet.

Genom språket har vi fått syn på de förmågor och begrepp som behövts utvecklas, genom språket lär vi oss att komma allt längre fram tillsammans och skapar en tryggare, stadigare och framförallt säkrare plattform att ta sig an den fortsatta matematiken från nu och till framtiden.

Tack för detta år av fantastiskt nätverkande och möjligheten att få utvecklas tillsammans med er!
 Sara N, Fredrik, Astrid, Emma, Magdalena, Maria och Sara!