Genom att ha en rutin att börja och sluta dagen med, kan man skapa struktur och förutsägbarhet för sina barn och elever. Mycket stoj och stök, utbrott eller uppgivenhet, bottnar i en oro för vad som ska hända. Eller att man inte vet då man kommer att få göra av med all energi, så varför inte studsa nu!
För barn och ungdomar med asperger, andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och många fler, gör förutsägbarhet stor skillnad. Med enkla medel, utan extra pengar, men det krävs lite extra tid, som man har igen.
Till att börja med är detta bra för alla och kan gott vara en del av starten och slutet på dagen för alla de yngre eleverna och andra som i huvudsak har en lärare. För de äldre, som rör sig mellan olika lärare och salar, så gäller det att få in det i välkomst- och avslutningsorden. Det handlar om:
För andra elever, kan detta behövas individuellt. Men ta inte vem som helst, det måste vara någon eleven litar på… Tillit. Tipsen riktar sig främst till en elev i de lägre årskurserna, men samma princip gäller för 30 elever i ett ämne/en lektion/denna veckan.
En bra rutin som i sig själv ger struktur och förutsägbarhet är att:
På morgonen behöver ni kanske fem till tio minuter för att tillsammans gå igenom vad han/hon kommer att göra idag. De här ställen ska du vara på. De här människorna kommer du att möta (t.ex. Annika i matte, men resten av dagen Kalle, precis som vanligt). De här ämnena och de kommer att handla om… . Kanske även påminna om något annorlunda kommer att ske senare i veckan t.ex. friluftsdag, utflykt, vikarier, klassrumsbyte… Kanske lägga in påminnelser i mobilen.
Var vaksam och respektera det som verkar skapa oro eller ovilja att delta.
Det är också bra om du kan få med några varför, att du förklarar. Speciellt om det är förändringar i schemat t.ex. varför det är en annan lärare som ska ha gymnastiken (Elisabet är sjuk och därför kommer en vikarie, eller då kommer Caroline som du har i syslöjd att ha gymnastiken. Men ni ska förstås ha gymnastik, inte syslöjd) Eller varför ni åker till museet (vi läser ju om insekter och det är en utställning om fjärilar som är en insekt, ni ska få välja en fjäril att skriva om).
Hur, vem, när är ju också bra att få med: med buss, i Anders bil, med din klass, med hela lågstadiet, ni sitter i gräset, det finns en matsal, klockan 8, direkt efter lunch, vi samlas vid cykelparkeringen, du kommer att vara i samma grupp som Kalle, Erik, Stina och Bea, samma sätt/ställe/personer som förra gången/året/lektionen…
Och glöm inte att tala om reträtten, nödutgången, om det är något du vet är svårt och utmanande för eleven. Kanske äta i matsalen, kanske gymnastiklektionen, kanske resan till konserten. ”Du kan alltid säga till mig, jag är med hela tiden” eller kom överens om en plats som eleven är bekväm med, där någon vuxen alltid finns. Kanske cafeterian på skidutflykten. Kanske mobilnumret till assistenten eller slöjdläraren eller vem det nu är som är med och eleven har förtroende för (för det är viktigt, när man har overload och mår dåligt vill man inte tala med vem som helst…)
I slutet på skoldagen är det bra med en kort summering av dagen. En del elever vill bara iväg. Men det är bra om det går på eftermiddagen. Eleven ska helst inte behöva stanna kvar. Det behöver ju inte vara det allra sista. Kanske övriga elever kan jobba på egen hand ett par minuter. Man kan ju ta det nästa morgon också, men gör på samma sätt hela tiden. Struktur och förutsägbarhet.
Då handlar det om att låta eleven själv hitta vad som gått bra. Går inte det så får du lyfta fram det. Beröm. Beröm både skoljobb och social interaktion. Förstärk positiva beteenden. Om något har gått mindre bra, ta det inte nu (det är bäst att ta då det händer). Han/Hon ska gå hem positiv och glad för att vara motiverad att komma tillbaka nästa dag.
Men om det kommer upp något som varit jobbigt så lyssna. Döm inte. Förringa inte. Bara lyssna objektivt. Fråga vad som gjorde det jobbigt. Varför kändes det så? Tänk på att många har mycket starka upplevelser av ljud, syn/ljus och lukt. Vad gjorde du? Vad gjorde hon? Fråga vad han/hon tror att den andre kände/tänkte/tyckte. Om du vet, berätta det. Fråga vad han/hon eller kompisen/läraren/… kunde gjort annorlunda. Rita eller visualisera på annat sätt. Ni hittar kanske en lösning. Eller så får ni avsätta tid nästa dag. Men respektera det som kommer upp! Meddela gärna föräldrar/vårdnadshavareom något verkar oroa eller irritera eleven.
Det här behöver inte ta många minuter alls. Men är vansinnigt viktigt! Och kan göra hela skillnaden för ett barns skolgång. Du kan rädda någon från tappat självförtroende, psykisk ohälsa, hemmasittande, mobbing… och du lär dig mycket om andra sätt att se världen… För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
Här kommer du till Aggies blogg-väl värt återkommande besök!
https://prestationsprinsen.wordpress.com
.jpg)
