Ni vet när livet tar en paus, och allt man stressar till, för och om blir alldeles oviktiga för en stund....då är livet nära.
Livet med de viktigaste byggstenarna, de ibland slingriga rankorna av hjärtan på tråd som gör sig påminda...det som verkligen betyder nåt.
Igår eftermiddag var jag och besökte en vän, jag pratade med henne, om saker som hade hänt sedan sist och hur mycket jag saknade henne i mitt liv.
Igår eftermiddag var jag och lämnade blommor hos min vän,
förundrad över hur snabbt två år har gått.
Igår eftermiddag vara jag hos min vän
på stenen stod hennes namn
vid stenen la jag våra blommor
och jag kände hennes närhet.
Erica, jag saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar