Vårt uppdrag....att undervisa så att varje elev når så långt det har möjlighet med sina förutsättningar...Lgr11 som metodbok. Kapitel 1 och 2 är de absolut viktigaste sidorna i denna mastodontbok. Dock är det bara skrivet på få sidor men är det som är förutsättningar för lärande hos var och en.
Vi pratar om argklossar, eller ledsenklossar i vår klass. Det är ett försök till att visualisera att vi människor inte bara kan eller ska ställa om oss när klockan har blivit 8:20 och det ringer in. Vi kräver väldigt mycket av våra barn, saker som vi själva kanske inte kräver alla gånger. Vi säger till varandra att alla kan ha en dålig dag, men får vi ha en dålig dag? Ja, det får vi, bara vi inte spiller över på de människor som är i vår närmast omvärld...detsamma borde då gälla barnen, eller?
För många år sedan när jag jobbade med äldre barn startade jag varje morgon med att samla varje elevs morgonord, det ord som de direkt kom på att det låg i magen där de satt vid sina platser just då...orden skrevs upp på tavlan och det kunder vara ord som: hungrig, trött, ledsen, orolig, arg, förväntansfull, glad, sprallig, nervös, stressad...etc. Vi pratade om alla dessa ord och fick på så sätt en uppdatering på vilka känslor som fans inne i klassrummet och på vilket sätt dagen kunde te sig. Detta arbete gjorde, i den klassen att förståelsen för varandras sinnesstäming blev större, vi satte ord på känslorna och det gjorde att flera av eleverna upplevde att de jobbiga känslorna gick hål på, lite som att en såpbubbla sprack. Vi satt efteråt i stillhet några minuter med avslappningsmusik på, och sedan talade vi om att vi nu hade fått en gemensam start på dagen, utan att bara ha kvar morgonbråket med föräldrarna för att de inte var snabba nog, eller att de inte hade ätit frukost, eller att mamma var ledsen för att pappa slog eller andra incidenter, för så är det.....alla barn lever inte i kärleksfulla hem alltid, det finns en sådan psykisk ohälsa nära oss, som är i elevernas absoluta närhet och påverkar på djupet.
I vår nuvarande klass där eleverna är yngre har vi då försökt visualisera känslorna med argklossar bestående av "multilinklossar" där varje kloss motsvarade en sak som barnen var ledsen, arg, eller frustrerad över. Oj vad barnen kan ta till sig modeller, det används flitigt nu vid olika konfliktlösningar och skapar förståelse för ett agerande mellan barnen.
Det mellanmänskliga som sker i ett klassrum, i korridoren eller på rasterna kan vara svårt, men inte omöjligt. Vi måste ta vara på barnens tankar och känslor för att kunna komma till rätta med var och ens sanning, varje barns upplevelse är viktig och sättet att bemöta dem är grundläggande för att barnen ska fortsätta att dela med sig av sina inre.
Ibland undrar jag hur det ska gå ihop...med stora klasser på liten yta...men det går, det måste gå för alla våra barn, ja för var och en.
Imorgon kommer jag att berätta om några metoder som kan hjälpa elever att inte bara se det den andre har gjort, utan att kunna se sin egen iblandning och med ödmjukhet och pepp kunna, sakta men säkert, förändra ett trassligt beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar